Vill du starta om?

Nu börjar vi om. Vill du starta om datorn? Vill du starta om livet? Ja. Klick. Klart. Som glas.

Jag är i alla fall hemma igen och nej, jag ska inte åka tillbaka. Jag är här för att stanna.
Vad var det som var fel undrar ni. Jag tänker ge er en ytlig förklaring som kommer att lämna lika många obesvarade frågor efter sig som Hans och Greta lämnade brödsmulor, men det är allt ni får så lev med det!
Det jag kan ge som förklaring till de så hastigt ändrade planerna är att människor, eller i alla fall jag, förändras. Dagar, månader och år glider inte förbi sådär omärkt som man kanske kan tro. De sätter sina spår. De formar en som ett barn formar modellera (till en färgglad och abstrakt klump). Det är den stora men ack så simpla förklaringen. 5 år förändrade mig, gav mig andra perspektiv, mål och visioner. Min tajming att inse det kan ju ifrågasättas men jag åberopar rätten att fela som människa. Mitt USA-äventyr blev lite av en Jag-kom-Jag-såg-Jag-kom-till-insik-Jag-åkte-hem saga. Visst, Caesar kanske gjorde det lite snyggare men vafan, jag är ingen romersk diktator (än) bara en simpel, förvirras och abivalent flicka. Jag tyckte jag gjorde det skapligt.
Men jag vill bara be om ursäkt till alla er som blev besvikna, på alla sätt. Jag var bara tvungen att göra det såhär, och nöden har som bekant ingen lag men förlåt ändå till alla som kände det där lilla stinget av besvikelse, Det var inte min mening.

Vidare: vad händer nu? Inte en blekaste. Men jag ler när jag tänker på framtiden. Den ser ljus ut från där jag står. Jag känner mig redo att tampas med Höst och Vinter, jag känner mig redo att ta mig an NV, skolan och allt vad det innebär. Jag är redo att ta mig an livet. Jag känner en lust, ork och glädje som jag inte haft på väldigt länge. Nu är det dags att börja forma mitt eget liv, se en längre avlägsen framtid. Planera den, drömma om den men framför allt, njuta av den! Och njuta av Nu, idag, precis här!
Varför känns det som att jag står och predikar?
Haha, det känns lite som att jag skulle hata, verkligen Hata, mig själv om jag hade läst det här för några månader den. Jävla optimist hade jag tänkt. Och jag gissar att det nu säkert finns andra som tänker ungefär i de banorna, Jävla optimist, gå och Dö. Men jag önskar er allt gått och hoppas att ni, liksom jag, en dag blir frälsta av Det Luddiga,Glada och Gulliga! You Got To Have Faith, eller hur?

Nu tycker jag att vi har börjat om lite. Ni lade märke till namnbytet hoppas jag? Inte jättesnygg layout än, men jag måste komma åt min egen dator för att kunna gör något åt den saken så ta't lugnt, det är på gång. Men ja, jag vill just nu se mig som en pärla. För pärlors yta blir bara vackrare ju hårdare och vårdslöst den behandlas. Och det är det jag tror på: Det som inte dödar dig gör dig starkare. Kanske till och med vackrare (Det kan vi ju i alla fall hoppas på ^^).

Nu känner jag mig redo att tampas med resterande del av denna måndag men jag kommer tillbaka, var så säkra!