Överleva eller njuta, det är frågan...

Jävla skitlov. Ursäkta språket.

Men vad är det här för skitlov egentligen!? Det måsta finnas någon form av lagar, regler eller i alla fall riktlinjer om hur fort ett lov får gå... Kavlité före kvantitet brukar det kallas men när det kommer till lov verkar det inte som att de ha vägt in något av det. Nu sitter man ju här, torsdag eftermiddag, med högen av böcker framför mig. Ni må tro att jag överdriver men jag menar bokstavligt talat högen! De enda böcker jag lämnade kvar i skåpet inför lovet var Fysiken och Kemin. Resten ligger just nu framför mig i en stor hög och skrämmer skiten ur mig. Skitlov, bajs och pruttlov, sluta gå så fort!

Men jag måste ju säga att det här skitlovet fylls med ganska mysiga saker. Igår fylldes min tid med Sofia, te, mini-MIG och the bucket list. Jättefin film och jättefin kväll, som rymde såväl skratt som lite tårar. Just nu tar skrivandet lite tid eftersom att jag sedan 15.30 har hållit min ena tumme (ser du vad jag gör för dig hisp-Fia). Bara en dryg kvart kvar nu. Igår var det Mys i Malsta helt enkelt!

På lördag ska jag jobba också! För ja, jag har fått jobb! Jag har fått ett timvikariejobb på Flygfyren. Kan va jättebra att få jobba några dagar i månaden och få ett litet tillskott till studiebidraget. Jag ska absolut inte laga såhär inför jul i alla fall. Men jag är redan lite nervös, det känns som att jag har glömt allt sen i sommras! Tänk om jag gör bort mig fullständigt!? Halvkul.

Det börjar nästan bli mörkt ute och Samhällskunskapen skriker efter min uppmärksamhet. Fan också. Vem lägger ett "test" (bullshit) efter ett lov? Satan? Typ.

Mina tankar går tillbaka till den här tiden för 3 år sedan. Halloweenkväll hos mig. Världens underbaraste höstdag dagen efter. Vi fångade löv i höstsolen och inget kunde störa oss då. Fina, fina minnen! Och en underbart söt bild!

LSD och Lov!

Halleleluja! Dags för en paus! Dags för mindre oro, stress, skola, och annat som hör skola och skolvardag till! Happy happy!
Det knepiga med lov är ju bara att de inte riktigt vill hålla i sig. De envisas alltid med att ta slut alldeles för fort! Man planerar och planerar men nästan inga av planerna verkar hinnas med och i slutändan är man lika stressad som på en vanlig vardag för att man inte hunnit med något av det man ville eller skulle. Livet i sin helhet är egentligen ganska knepigt...

Idag bär det i alla fall av till IKEA. Jag vat inte riktigt vad som händer när jag kliver innanför dörrarna till detta gigantiska varuhus men något är det. Jag tror att det kan ha att göra med alla saker och färger... Det blir lite som att jag är jög på LSD eller liknande. Jag börjar prata i 230 km/h i stället för mitt normala 160km/h. Jag vill ha ALLT, från diskborstar till soffor. Jag får tonvis med lysande, brilljanta idéer och vill bara att folk ska se och hylla min genialitet! Men jag vet inte varför men jag möts ständigt av irriterade suckar och misstrogna blickar av resterande IKEA-sällskap. De vanliga dödliga verkar ha svårt att känna igen ett geni när de ser ett. Och genialitet ligger ju snubblande nära galenskap... Men vadå, lite IKEA-galenskap har väl ingen dött av?

Var på Blidö igår, var jättekul fast det kanske blev lite för mycket... he he he... Nog om det, nu står min far i dörren och ropar att vi ska åka (var god notera att jag har varit färdig att åka i en halvtimme och för 4 min sen stod han fortfarande i morgonrock, men nej, visst, det är väl jag som är seg)

Nu ska jag på en rejäl LSD och IKEA-tripp!

En Onsdag

Jag tappade lite bloggsting ett tag, jag ber er alla förlåta mig.
Just nu är det en tid av röra. Hela mitt liv är i en salig röra! Vad borde jag göra: Plugga kemi. Vad gör jag: Pluggar inte kemi. Fy! Dålig Amanda! Äsch, det är ju bara jag som drabbas och det här är inget att drabbas av, eller nått.

Jag tittade just nu på Bonde söker fru. Oj vad generad jag blev! Min samhällskunskapslärare förklarade häromdagen att hon inte klarade av att titta på BSF just eftersom att det var så pinsamt. Äh ja jag, det är väl inget att bli generad för. Där någonstans borde jag ha slängt in ett peppar peppar... För jag är nog fortfarande röd i ansiktet efter dagens avsnitt och "pussattacken" som kom med det. Jag dör! Viss kanske på en annan, lite havlpervers planet var det gulligt och jag måste ha någon avlägsen släkting på den planeten för jag tyckte att det var gulligt på ett sätt. Lite gulligt. På ett Litet sätt. Men mest var det pinsamt. Genant. Ujujuj.

Idag var min första cellolektion på jag vet inte hur länge! Åh vad kul det är att komma igång igen! Som jag har saknat den där trälådan med strängar! Visst, lektionen kanske inte gick sådär superbra, kändes som att jag hade glömt allting och att läsa de där små svarta prickarna på de där små raderna kändes lite som att läsa en avancerad kurs i kinesiska i början men det släppte mot slutet. Sen när man blivit riktigt varm i kläderna så var det ju lagom dags att sluta. Men som sagt, grymt skönt att få komma igång igen! Livet känns så mycket bättre när det fylls av musik!

Jag kanske revolterar helt och sätter mig med cellon nu istället för kemin...

Det vore kul men inte bra.
Som det mesta här i livet.

Sen skickar jag ut ett tyst litet gratitis i universum, den som känner sig träffad, simon, får göra det!

Grubbelsmurfen...

Idag undrar jag. Undrar och grubblar. På vad och varför. Varför finns det så många varför? Vad ska man göra åt alla vad?
Jag är hemma hos Hjalmar, han är i Norrtälje och repar. Jag flyr hit så ofta jag kan nu pga renoveringen hemma men det känns lite som att jag flyr från en krigszon till en annan, det här rummet är inte okej, jag tror att man skulle kunna uppskatta att det ligger ett15 cm tjockt lager med kläder och annat odefinierbart på golvet. Jag skulle kunna städa men å andra sidan varför skulle jag städa ett rum som inte är mitt och som obarmhärtigt fortsätter skräpas ner när jag inte är här? Ännu ett varför.

Det är inte roligt att bo hemma just nu kan jag tala om. Hantverkarna klampar in vid halv 7 snåret, när man knappt krälat ur sängen än, och de slösar ingen tid utan börjar direkt med de saker som låter Mest. Goodmorning Sunshine! Sen har vi ingen internet hemma. Det har tydligen kapitulerat. En i raden av saker som känner att de inte orkar längre. Jag borde seriöst fundera på att ha en psykisk utvärdering med alla våra prylar, med de elektriska som högsta prioritet, för att se vilka fler som är på väg att gå in i den berömda väggen.

Sen är jag väldigt fundersam. Om jag är arg på någon är det okej att vara det då? Den här frågan brottas jag med väldigt mycket just nu. Vilken dos "arghet" är okej? Vem fan bestämmer det? Har inte jag, den som faktiskt är arg, något att säga till om? Det känns om att det viktigaste i mitt liv är så pass ömtåligt att jag måste tassa på tå och arbeta med silkeshandskar för att inte krossa det. Men om allt det där tåtassandet och silkeshandsketramset krossar mig, spelar inte det någon roll? Det känns just nu som att jag har skrämts till tystnad och det oroar mig. Det känns inte som jag och om jag inte är jag, vem är jag då?

För övrigt så tänker jag ta tag i hela musikskolehistorien imorgon och försöka komma igång med min djupt saknade cello igen. Min själ törstar efter de djupa, allvarliga cellotonerna (om man nu vill uttrycka det på det sättet)
Sen har folk läspat till mig ovanligt mycket idag.

Men nu, tills vidare, adjö!


Varför känns det lite som att jag hamnat utanför bilderna, eller inte ens är med på dem...

Brevvännen 2009!

Jag har börjat ge efter för roliga små infall jag får, jag har upptäckt att livet blir så mycket roligare då! Jag tänkte i alla fall berätta lite om min senaste geniala idé: Brevvän! Jag vill ha en brevvän! Jag hade en när jag var jätteliten (eller jätte och jätte typ 8-9 kanske), en tjej som jag träffade upp i Sälen där jag är och åker snowboard några veckor om året. Men någongång lyckades jag tappa bort hennes adress och följden blev att vår kontakt dog lika fort som geparder springer.
Nu har jag tagit upp hela idén igen! Jag funderade en stund på var man kan få tag på en lämplig brevvän och kom för det första fram till att chansen att komma med i KP passerade för ett visst antal år sedan och för det andra kom jag fram till att med dagens teknink borde det vara nemas problemas! Så jag kastade mig in på google och hittade snabbt och enkelt en brevvänsförmedling, jajjemen, det finns! Reglerna var enkla: På den sidan sökte man brevvänner och Absolut ingenting annat! Kärlek var totalratat på den här sidan, inte för att det rör mig, kärleken är ju redan kirrad och det är ju just en brevvän jag vill ha- Toppen!
Jag la in en annons, en mycket simpel sådan men lite kort och gott om mig själv men jag hade väl inte några direkta förhoppningar om att få svar. Tji fick jag kan jag ju säga! Nu typ 1 ½ dygn senare har jag redan fått 3 svar på annonsen!
Ett var från Henrik i Malmö och han var 25 år. Hans mail var ganska kortfattat men jag svarade och nu får vi se om Henrik svarar igen.
Sen fick jag svar från en tjej som heter Lisa, hon skrev i princip inget om sig själv utan hennes mail innehöll en rad där hon sa att jag verkade trevlig och att hon gärna skrev med mig, jag svarade och nu vi får väl se hur det artar sig.
Sist men inte minst fick jag svar från Mats från Västerbotten. Han var 40 år. Någonstans i mig kände jag att åldersskillnaden där kanske var lite väl stor och vi verkade inte ha så jättemycket gemensamt, han hade en passion för amatör radio och arbetade på ett sågverk. Jag svarde att jag tyckte att han vekade jättetrevlig men att vi kanske skulle ha svårt att riktigt connecta med varandre.
Så för att sammanfatta: 3 svar hittills och 2 av dem har gått vidare till nästa gallringsrond! Jag tänker hålla er uppdaterade! (Det kanske blir mer spännande än Idol 2009)

Annars känner jag mig sjuk idag, känns som att jag skulle vilja krypa ner i någons famn och att denne någon skulle vara en söt sak med huvudet halvdreadsat och som vägrar läsa den här bloggen. Men han repar och jag ska iväg till Karin om en liten stund. Får väl ta den där famnen en annan dag...

Njut vidare i hösten!

Rosor på kinden och solsken i blick

Idag har jag, Sofia, Harald och Sissel plockat svamp!
Trattkantareller till tusen! Heöt klart värt rinnande näsa och istappsfingrar!
Det är som det som det är med myckat annat - det borde göras oftare!
Nu blir det trattkantarellspasta till famljemiddag imorgon!

Jag håller fast vid gårdagens stora Höstfjäskeri!

Söndag

Segsöndag.
Jag förstår inte - Söndagar är alltid sega!
Just nu regnar det ute och alla fönster skriker att det är höst. Men jag har kommit fram till att jag gillar hösten. I alla fall litegrann, I alla fall så här i början. Allt är så vackert. Färgerna är så otroligt fina! Visst, sommarens alla färger i all ära men jag måste erkänna att jag har underskattat mellanårstiderna - Våren och Hösten.
Jag har alltid sett på dem som årens väntrum. Ett segt och tråkigt ingenting som alltid kommer innan Årstiderna med stort Å - Sommaren och Vintern. Men jag har blivit visare med åren verkar det som. Det är nästan som att Sommaren och Vintern är små ytliga semesterromanser, man förälskar sig i det grönagrönagröna eller i det vitavitavita men mycket mer än så är det inte. De är de där jättesnygga hunkarna med lagom mycket muskler och solbränna som man kan vara förälskad i för bara ett ögonblick.
Hösten och våren är något helt annat. Vid första anblick är de lite som väntsalar, tråkiga, utan direkt värme eller kyla. Men då missar man djupet i dem. Se bara på höstens alla färger, alla nyanser! Det är egentligen helt otroligt! Att det finns så många olika nyanser av orange, rött och gult! Hösten har karaktär!

Jag gillar Hösten.
Den för med sig en nyväckt lust för att dricka te, tänka mysiga tankar och prata med människor man älskar. Man kan gråta och känna hur hela världen och himlen gråter med dig. Man kan skratta så att det dansar i magen och känna att alla de fallna, vackra höstlöven dansar med dig.
Hösten är personlig.

Idag firade jag Kanelbullens dag med morotskaka, te och syskon!
Familjen kan vara ett helvete ibland men ibland är den också ganska mysig!

Nu ska vi alla ta oss an vecka 41. (3 veckor kvar till lovet med karaktär1)
Lycka till!

gitarrplonk och gitarrplink

Igår fick jag en gitarr av Hjalmar, min skogstokige pojkvän. Varför? För att jag älskar dig - sa du. Det är det som gör det så fint. Jag har gått runt med ambitiösa gitarrdrömmar länge nu men det är svårt att flyga utan vingar, svårt att bli gitarrstjärna utan gitarr. Men nu jävlar!
Nu bor vi 5 presoner här hos farmor och farfar istället för 3, mina små bröder har kommit hit. Detta innebär att jag har sagt farväl till mitt privatliv till på tisdag. Bye bye...

Snart får jag hem mitt Comviq kompis- kontantkort så snart kan ni som vill nå mig igen!

Jag vill lägga upp bilder på gitarren och så mycket annat men minneskortet till kameran har slutat, utan uppsägningstid. Tills jag hittar en lämplig ersättare får jag avstå från kameran helt :(


The best days are not planned
-Anna Ternheim

Fysikprov och kärlek

Idag har jag fysikprov. Ellära, yummy yummy... Ska vandra iväg om en 15 min men nerverna har ännu inte hunnit kicka in. Jag orkar inte riktigt vara nervös inför prov längre, det känns som ett otroligt slöseri med tid och energi. Jag lägger hellre den enegrin på att plugga som en galning inför provet och sedan kunna tänka att hur det än gick gjorde jag i alla fall mitt bästa!

Så önska mig lycka till där ute på slagfältet mot kapacitans, elektrisk fältstyrka och potential!

Idag har jag och Hjalmar varit tillsammans i 15 månader, 1 1/4 som han så fint räknade ut.

Jag är glad, livet är lekande kul just nu!

Nu får vi väl se om jag kommer överlevande ifrån fysiksalen idag...

<3