Genombrott eller bara ett jävla traggel?

Oj, lite bloggstopp har det varit nu... Men ibland måste tråkigare saker prioriteras...
Jag har tråkigt, inte just nu utan mest hela tiden. Det är grunden till allt just nu, tråkighet. Ingen snö, ingen fin höst, ingenting. Segt plugg, segt liv, seg Amanda.

Men en konstig sak hände mig igår (tror jag att det var). Jag satt och pluggade och fick en tanke i huvudet. En liten tanke som växte och växte och jag blev lite, eller nej, snarare väldigt, funderasam... Kan detta ha varit ett genombrott? Vad det var för tanke? Jo *trumvirvel*.... Min Framtid! Kanske har jag hittat något... Kanske är det så att jag vil bli: Psykolog. När tanken poppa upp så kunde jag liksom ine släppa den... Den satt som berget. Är det et tecken kanske? Vet inte... Kanske är det så att min hjärna har börjat öppna upp sig lite inför framtiden och inte längre ser allt som tråkigt och omöjligt... Kanske.

Jag hittade två roliga små saker jag har skrivit någon gång. Jag satt och ihärdigt pluggade biologi när de dök upp, där i biologiblocken. Haha, och jag hatar att läsa saker jag en gång skrivit, har en hel mapp på datorn med dessa små texter så att jag vet att jag inte ska gå in där. Men på kul så delar jag med mig av dem nu tänkte jag, så vältra er i vad ni vill:


Höst
Molnen gråter över all värdens orättvisa
Vinden sjunger sin järmande klagovisa
Trädens löv ger upp och faller blött
den fuktiga dimman suckar trött
När den bistra, blöta luften fyller mitt bröst
vet jag att det är höst.

Vinter
Världen och marken knastrar där jag går
vätan och kylan biter sig fast i mina tår
Som täckt av kristaller glittrar landskapet till
snöflingan yr vartens den vill
Med silverandedräkt och i en fryst atmosfär
känner vi i märgen att vintern är här.


Och den här gav mig det godaste skrattet när jag hittade den:

När jag blir stor ska jag starta en klubb
och alla sura flickor får vara med.
Där ska vi klaga på killar och hårstubb
ja, vi ska alla vara sura som murken ved.

Så många vuxna gör inte annat än att klaga
som om livet inte är menat att bli bra
När jag blir ledsen ber jag bara mamma om en saga
Sen brukar de sura tankarna låta mig va'.

Min syster är stor, arg och dum
hon vill aldrig längre le
När hon kommer hem låser hon in sig på sitt rum
och mig vill hon adrig leka me.

Mamma säger att så blir alla stora tjejer
att jag kommer att förstå en dag
att alla mina lekar och saker byts ut mot andra spännande grejer
är det så att bli stor, ja, då vill inte jag

Varför gråta, fundera och kämpa i varje andetag
Varför sluta njuta?
Varför inte se livet som en enda varm sommardag
Om det är så jobbigt att leva kan man lika gärna sluta.

Överreagera mera... (?)

Oj, hej och hå. Vilket deppinlägg det blev igår. Men saker är lite depp just nu, så ni får helt enkelt stå ut med mig, eller så gör ni det inte, upp till er.

Ni vet känslan av att nerverna ligger utanför huden, blottade och sårbara. Den har jag just nu, och den i samband med sur mjölktrasehjärna ger er.... En disfunktionell Amanda! Det är knappt så att jag känner igen mig själv just nu. Jag är som i den där reklamen för LOKA eller Ramlösa eller var det nu än är, nu vet den där människorna är helt suddiga. Suddig och utan konturer, ja det är en ganska bra beskrivning av mig just nu... Här, skärp dig nu. Om det ändå var så enkelt.

Bläää... Förlåt mig, jag vet inget annat just nu.

Men jag älskar mina vänner, utan dem skulle livet verkligen vara skit.

okej seriöst, var stämplar man ut?

Nej. Nej nej nej nej nej. Nej.
Idag verkar disktrasemjölken blivit ännu surare. Jag är helt slut i hjärnan. Jag håller det fem timmar långa svenska nationella som delvis misstänkt för det. Resten skyller jag på vuxenvärlden. Ibland undrar jag varför så många vuxna är så olyckliga. Blir livet automatiskt misserabelt när man kommer över 40? Det verkar ju vara så... Och det ger en igen vidare lust att själv hamna i det träsket.

Just nu är det här livet lite av ett skitliv, jag hoppas att det är övergående.

Om man vill men ändå inte...

Idag är jag arg på ett flertal människor. Riktigt förbannad. Arg för att de är så oförmögna att förstå. Arg på att männiksor prioriterar fel.

Jag har haft en dålig dag idag. Har haft en känsla av att ha en blöt gammal disktrasa där hjärnan borde sitta. En lång och seg skoldag även fast den inte var lång och inte fylld med så mycket alls. Snarare roliga saker än tråkiga. Var hos Sofia i Malsta igår, kändes som helg i början av veckan. Halv 8 hos mig och jättegod efterrätt är verkligen grädden på det berömda moset. Sovmorgon idag, sista kemilektionen NÅGONSIN!!! Sista matte D lektionen. En dag som på pappret såg väldigt bra ut. Men något bestämde sig för att hälla sur mjölk på en gammal disktrasa och trycka in i skallen på mig.

Det värsta som finns tror jag är att bli besviken, och framförallt att bli besviken på människor. När det gör saker man inte tror att de skulle kunna göra, väljer att göra andra saker än det som man trodde de ville göra. När människor överraskar på ett negativt sätt. En kinderägg av blåmögelost och saltlakrits, typ.

Ett argt brev upptejpat på min spegel har gett mig huvudvärk. Ett brev från en sur gammal gubbe som tycker att jag är oansvarig och inte att lita på för att mitt rum är stökigt (!) , men som tycker stort om mig - trots allt. Trots allt, pfh - Fuck it.

Jag känner för att stämlpa ut ett tag. Ta en time-out från allt. Har verkligen tappat gnistan. Känner knappt igen mig själv på insidan längre. En alltid lika underbar känsla.

Fy, enda skälet til att någon skulle bli glad över att ha besökt min blogg idag är om den blir skadeglad. Isåfall: skratta gott, jag känner mig som ett skadeskjutet djur som ligger och gnyr vid kanten till en motorväg.

Ha Ha Ha

Lite för hälsosam?

God morgon!
Och det är sannerligen en God morgon! Jag har nämligen kunnat sova. För typ första gången på hela den här veckan! Och inte så lite sov jag heller. Vaknade nu vid 1. Underbart!

Jag gjorde ett test härsomdagen som sa mig att jag skulle leva tills jag var 104 år gammal. Det hoppas jag verkligen inte att jag gör. Förstå vad hemskt att med största säkerhet inte kunna ta ahnd om sig själv överhuvudtaget under se typ sista 10 åren. Fy. Känna hur kropen blir tröttare och bitvis ge upp. Drabbas av krämpa efter krämpa. nej fy... SÅ gammal och gaggig vill jag inte bli. Inte direkt så jättelockade.

Egentligen har jag inte så mycket mer att tillägga just nu. Hoppas att eran helg blir bra!

De trigonometriska funktionernas derivator...

Sitter med matteboken uppvräkt framför mig och känner mig allmänt olustig. Hatar matte. Hatar. Men det verkar inte spela någon roll, matteprov ska man ha likt förbannat och yes, på fredag dyker ett av dem upp! Ett underbart matteprov över 90 sidor, skjut mig långsamt...

Jag är alldeles för trött för att jobba matte, för att tänka eller för att ens fungera överhuvudtaget. Jag jobbade igår, 17-22, efter att ha gått i skolan till 16. Blä. Sen ska såklart pappa tjafsa om något obetydligt när jag kommer hem och När jag väl kommer i säng är jag för arg för att sova. Sen ska jag jobba imorgon också. Lite till blä alltså. 06.30 till 11.00. sen är det bara att pallra sig iväg till skolan som börjar 13.00 och som slutar 16.40. Och som lite grädde på det berömda moset har vi ju cellolektion till halv 6. Sen får jag springa hem och jobba matte.
Jag säger det igen: B L Ä.

Har gått och blivit morgontrött också. Kanske kan det vara så att morgontrötthet smittar? Lite som svininfluensan. Isåfall är Hjalmar smittkällan. Imorse snoozade jag i över en timme! En timme! Det är så olikt mig man kan komma! Jag brukar vara uppe och hoppas efter max två tafsar på sov-knappen. Och det är vetenskapligt bevisat: Man blir tröttare av att snooza. Varför går saker och ting emot mig?

Sen vill jag bara medela alla som nu väljer att läsa att jag Inte tänker vaccinera mig mot grisen! Jag har jättebra arrgument också, som att allergier har ökat så mycket på senare år just eftersom vi sprutar in en massa skit i oss som gör immunförsvaret rastlöst och gör så att det börjar hoppa på helt oskyldiga saker, som pollen eller djurpäls. Små immunhuliganer skapar vi med de där små sprutorna! (Sen att jag är läskigt spruträdd hör självklart också till saken men mitt andra argument låter mycket mer vetenskapligt korrekt och något som lättare skulle hålla i någon form av debatt, men jag Hatar sprutor, Hatar!!!)

Nej usch, jag vill inte säga det men nu måste jag kräva 2 timmar till matte av mig själv, tills jag går och lägger mig. Ska upp vid 5 imorgon och är är redan ett utpumpat lik... Det talar kanske för sig självt.

<3

Fredagsmys minus myset.

Okej, rubriken kanske överdriver en aning... Helt mysfritt är det ju inte i mitt liv denna fredagskväll men mitt pojkvänsmys uteblir dessvärre, och det mina vänner är riktigt kvalitetsmys! Men han ska sova hos en vän han och jag få ta mig en kväll med familjen och Idol (Nu kan Hjalmar inte skylla på Mig om jag fastnar i skiten igen, det finns ju ingen som kan rädda mig ifrån det!)


Men som sagt, liten överdrift att säga att det är total mystorka. Idag har jag faktiskt redan haft det jättemysigt redan! Hjalmar sov här igår, det blev en sen kväll med How I met Your mother-avsnitt och The Proposal, som faktiskt var riktigt bra, trots att Hjalma efter 10 min gett mig ett kort genomdrag om exakt hur förutsägbar filmen var genom att berätta vad som skulle hända genom filmens gång. Jag sa inte emot honom, vilket inte gav någon prestiche i att ha "gissat rätt" och hänsviar bara till romantiska komediers oskrivna (eller vad vet jag, den kanske finns nedskriven någonstans?) regel: De Ska vara förutsägbara. Det är den genrens grej! Men jag kan rekomdendera den! Sen imorse var inte Hjalmar det sura Morgonmonstret han brukar vara och morgonen blev också mysig. Efter våra 2 lektioner idag ville Nyblivna körkortsinnehavaren Sofa köra hen mig och Gabbi, vilket jag inte alls protesterade emot. Jag och Sofia bestämde oss för att köpa lite fikabröd och åka hem till mig för att fira helgen. 2-1 till Sofia i Vem får sista ordet? Och jag erkänner mig besegrad. Men mysigt var det i alla fall!

Jag kan väl överleva resten av kvällen med lite medelmys. Det beror då helt på humöret på framförallt 2 personer i den här familjen: min pappa och min syster. Ujuju, det är som att spela ryskroulett och det du har att förlora är inte ditt liv utan den fredagskväll... Jag väntar med spänning!

Så, men nu är det helg igen och jag har haft min sista Kemi-labb någonsin! Hallelueja!!!!

Måndag efter lov...

Just nu sitter jag och funderar på om det inte vore bättre om Sverige hade diktatur i stället för demokrati. Det hade varit fan så mycket enklare att plugga in hur Sverige styrs då i alla fall. Men det är med styrelseskick kanske inte är något man ändrar över en natt... eller?

Samhällskunskaps "test" (my ass) imorgon och jag vill inte plugga! Jag kan fylla hjärnan med så mycket annat som är så mycket roligare! Jag skulle kunna sätta mig med gitarren och fortsätta knåpa, sen skulle jag kunna sätta mig med cellon och bli alldeles jättevarm om mina just nu jättekalla fingrar, jag skulle kunna fortsätta dansa mig varm Samtidigt som jag tar kort på mig själv, endast iförd mjukisdräkt, jag skulle kunna leka med mina pärlor och pärlplattor. Det finns SÅ mycket som jag skulle kunna göra! Vad ska jag göra? Jo: Plugga Samhällskunskap. Jag ska nog försöka fixa det där med diktatur under natten så kanske jag kan ägna resterande delen av min kväll åt pärlplattor och mjukisdansande!


Jag vill bara prata lite om Evighetsvägen (sen lovar jag att forstätta läsa om hur intressant Sverige styrs). Evighetsvägen är den jättelånga, jättetråkiga, jätteraka vägen vid vattnet när man går igenom parken. Där går jag [nästan] var eviga dag. Om vägar kunde prata, då skulle evighetsvägen ha otroligt mycket att prata om! Det är ju så att den här vägen är inte så särskilt trafikerad av fotgängare och det raderar alla min hämningar. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit när jag har gått där, hur många föredrag jag (högt) har dragit igenom, hur många förmaningar jag repeterat och önskat att jag kunnat ge till folk. Vem behöver en psykolog när man har en Evighetsväg? Inte jag i alla fall! Jag älskar den vägen lika mycket som jag hatar den!

Nej, vet ni vad, nu måste jag sätta igång på allvar med det här. Jag har ett Halv åtta hos mig att titta på, en middag att äta, en regering att störta, en diktatur att införa.

Så mycket att göra så lite tid!

16 månader

Idag har jag och Hjalmar varit tillsammans i 16 månader. Det här bilderna är två av de första bilder jag någonsin tog på honom. Jisses, det är tid sen! Jag med kort brunt hår (som jag saknar lite för mycket för att det ska vara kul) och han med den liten svart tuppkam. Titta på oss nu: Jag tillbaka med längre, blont hår och du med längre, hår i dreads. Vem hade kunnat ana? Inte jag i alla fall. Jag har i alla fall fortfarande väldigt roligt tillsammas med dig Hjalmar och jag älskar dig!

Städat har jag gjort hela dagen. Köket är snubblande nära helt klart nu och det innebar att allt vi en gång plockat ut därifrån ska in igen. Hejja, hejja. Inte så superkul direkt kan jag ju tala om. Men det står mellan det och Samhällskunskap och i det fallet väljer jag att återställa köket, any day.

Nu har jag jobbat i allafall och herregud vad nervös jag var innan! (Fråga Hjalmar, han var vittne) Jag trodde att jag hade glömt allt! Men jag blev faktiskt ganska fort varm i kläderna och 7,5 timmars jobb på en röd dag med 100,18 kr i timmer (dubbel OB: 200,36 kr/h) gav mig en rejäl slant inför jul och annat som kostar pengar, typ som livet... Så det var helt klart värt varje uns av nervostiet och allt annat som kom med mitt återvändande till Flygfyren.

Skola igen imorgon, fy fan. Vill verkligen inte, jag har börjar trysa och det är ett dåligt tecken. När jag väl börjat slutar jag inte förens i maj/juni. Nu vill jag bara ha jullov. Nu ska jag skynda mig igenom de här kommande 6 veckorna som står i vägen för mitt älskade jullov! Så nu blundar vi och springer igenom dem i ett blint raseri!

Puss