Genombrott eller bara ett jävla traggel?

Oj, lite bloggstopp har det varit nu... Men ibland måste tråkigare saker prioriteras...
Jag har tråkigt, inte just nu utan mest hela tiden. Det är grunden till allt just nu, tråkighet. Ingen snö, ingen fin höst, ingenting. Segt plugg, segt liv, seg Amanda.

Men en konstig sak hände mig igår (tror jag att det var). Jag satt och pluggade och fick en tanke i huvudet. En liten tanke som växte och växte och jag blev lite, eller nej, snarare väldigt, funderasam... Kan detta ha varit ett genombrott? Vad det var för tanke? Jo *trumvirvel*.... Min Framtid! Kanske har jag hittat något... Kanske är det så att jag vil bli: Psykolog. När tanken poppa upp så kunde jag liksom ine släppa den... Den satt som berget. Är det et tecken kanske? Vet inte... Kanske är det så att min hjärna har börjat öppna upp sig lite inför framtiden och inte längre ser allt som tråkigt och omöjligt... Kanske.

Jag hittade två roliga små saker jag har skrivit någon gång. Jag satt och ihärdigt pluggade biologi när de dök upp, där i biologiblocken. Haha, och jag hatar att läsa saker jag en gång skrivit, har en hel mapp på datorn med dessa små texter så att jag vet att jag inte ska gå in där. Men på kul så delar jag med mig av dem nu tänkte jag, så vältra er i vad ni vill:


Höst
Molnen gråter över all värdens orättvisa
Vinden sjunger sin järmande klagovisa
Trädens löv ger upp och faller blött
den fuktiga dimman suckar trött
När den bistra, blöta luften fyller mitt bröst
vet jag att det är höst.

Vinter
Världen och marken knastrar där jag går
vätan och kylan biter sig fast i mina tår
Som täckt av kristaller glittrar landskapet till
snöflingan yr vartens den vill
Med silverandedräkt och i en fryst atmosfär
känner vi i märgen att vintern är här.


Och den här gav mig det godaste skrattet när jag hittade den:

När jag blir stor ska jag starta en klubb
och alla sura flickor får vara med.
Där ska vi klaga på killar och hårstubb
ja, vi ska alla vara sura som murken ved.

Så många vuxna gör inte annat än att klaga
som om livet inte är menat att bli bra
När jag blir ledsen ber jag bara mamma om en saga
Sen brukar de sura tankarna låta mig va'.

Min syster är stor, arg och dum
hon vill aldrig längre le
När hon kommer hem låser hon in sig på sitt rum
och mig vill hon adrig leka me.

Mamma säger att så blir alla stora tjejer
att jag kommer att förstå en dag
att alla mina lekar och saker byts ut mot andra spännande grejer
är det så att bli stor, ja, då vill inte jag

Varför gråta, fundera och kämpa i varje andetag
Varför sluta njuta?
Varför inte se livet som en enda varm sommardag
Om det är så jobbigt att leva kan man lika gärna sluta.