En Onsdag

Jag tappade lite bloggsting ett tag, jag ber er alla förlåta mig.
Just nu är det en tid av röra. Hela mitt liv är i en salig röra! Vad borde jag göra: Plugga kemi. Vad gör jag: Pluggar inte kemi. Fy! Dålig Amanda! Äsch, det är ju bara jag som drabbas och det här är inget att drabbas av, eller nått.

Jag tittade just nu på Bonde söker fru. Oj vad generad jag blev! Min samhällskunskapslärare förklarade häromdagen att hon inte klarade av att titta på BSF just eftersom att det var så pinsamt. Äh ja jag, det är väl inget att bli generad för. Där någonstans borde jag ha slängt in ett peppar peppar... För jag är nog fortfarande röd i ansiktet efter dagens avsnitt och "pussattacken" som kom med det. Jag dör! Viss kanske på en annan, lite havlpervers planet var det gulligt och jag måste ha någon avlägsen släkting på den planeten för jag tyckte att det var gulligt på ett sätt. Lite gulligt. På ett Litet sätt. Men mest var det pinsamt. Genant. Ujujuj.

Idag var min första cellolektion på jag vet inte hur länge! Åh vad kul det är att komma igång igen! Som jag har saknat den där trälådan med strängar! Visst, lektionen kanske inte gick sådär superbra, kändes som att jag hade glömt allting och att läsa de där små svarta prickarna på de där små raderna kändes lite som att läsa en avancerad kurs i kinesiska i början men det släppte mot slutet. Sen när man blivit riktigt varm i kläderna så var det ju lagom dags att sluta. Men som sagt, grymt skönt att få komma igång igen! Livet känns så mycket bättre när det fylls av musik!

Jag kanske revolterar helt och sätter mig med cellon nu istället för kemin...

Det vore kul men inte bra.
Som det mesta här i livet.

Sen skickar jag ut ett tyst litet gratitis i universum, den som känner sig träffad, simon, får göra det!