Söndag

Segsöndag.
Jag förstår inte - Söndagar är alltid sega!
Just nu regnar det ute och alla fönster skriker att det är höst. Men jag har kommit fram till att jag gillar hösten. I alla fall litegrann, I alla fall så här i början. Allt är så vackert. Färgerna är så otroligt fina! Visst, sommarens alla färger i all ära men jag måste erkänna att jag har underskattat mellanårstiderna - Våren och Hösten.
Jag har alltid sett på dem som årens väntrum. Ett segt och tråkigt ingenting som alltid kommer innan Årstiderna med stort Å - Sommaren och Vintern. Men jag har blivit visare med åren verkar det som. Det är nästan som att Sommaren och Vintern är små ytliga semesterromanser, man förälskar sig i det grönagrönagröna eller i det vitavitavita men mycket mer än så är det inte. De är de där jättesnygga hunkarna med lagom mycket muskler och solbränna som man kan vara förälskad i för bara ett ögonblick.
Hösten och våren är något helt annat. Vid första anblick är de lite som väntsalar, tråkiga, utan direkt värme eller kyla. Men då missar man djupet i dem. Se bara på höstens alla färger, alla nyanser! Det är egentligen helt otroligt! Att det finns så många olika nyanser av orange, rött och gult! Hösten har karaktär!

Jag gillar Hösten.
Den för med sig en nyväckt lust för att dricka te, tänka mysiga tankar och prata med människor man älskar. Man kan gråta och känna hur hela världen och himlen gråter med dig. Man kan skratta så att det dansar i magen och känna att alla de fallna, vackra höstlöven dansar med dig.
Hösten är personlig.

Idag firade jag Kanelbullens dag med morotskaka, te och syskon!
Familjen kan vara ett helvete ibland men ibland är den också ganska mysig!

Nu ska vi alla ta oss an vecka 41. (3 veckor kvar till lovet med karaktär1)
Lycka till!