Om man vill men ändå inte...

Idag är jag arg på ett flertal människor. Riktigt förbannad. Arg för att de är så oförmögna att förstå. Arg på att männiksor prioriterar fel.

Jag har haft en dålig dag idag. Har haft en känsla av att ha en blöt gammal disktrasa där hjärnan borde sitta. En lång och seg skoldag även fast den inte var lång och inte fylld med så mycket alls. Snarare roliga saker än tråkiga. Var hos Sofia i Malsta igår, kändes som helg i början av veckan. Halv 8 hos mig och jättegod efterrätt är verkligen grädden på det berömda moset. Sovmorgon idag, sista kemilektionen NÅGONSIN!!! Sista matte D lektionen. En dag som på pappret såg väldigt bra ut. Men något bestämde sig för att hälla sur mjölk på en gammal disktrasa och trycka in i skallen på mig.

Det värsta som finns tror jag är att bli besviken, och framförallt att bli besviken på människor. När det gör saker man inte tror att de skulle kunna göra, väljer att göra andra saker än det som man trodde de ville göra. När människor överraskar på ett negativt sätt. En kinderägg av blåmögelost och saltlakrits, typ.

Ett argt brev upptejpat på min spegel har gett mig huvudvärk. Ett brev från en sur gammal gubbe som tycker att jag är oansvarig och inte att lita på för att mitt rum är stökigt (!) , men som tycker stort om mig - trots allt. Trots allt, pfh - Fuck it.

Jag känner för att stämlpa ut ett tag. Ta en time-out från allt. Har verkligen tappat gnistan. Känner knappt igen mig själv på insidan längre. En alltid lika underbar känsla.

Fy, enda skälet til att någon skulle bli glad över att ha besökt min blogg idag är om den blir skadeglad. Isåfall: skratta gott, jag känner mig som ett skadeskjutet djur som ligger och gnyr vid kanten till en motorväg.

Ha Ha Ha