.

Svagare kan ingen vara...

Made my day

"hej vad gör du nu? vad heter på msn då? du är söt och snygg och sexig "
/nicke145

Ett privat medelande jag fick på Bilddagboken idag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Jag skrattade.

Nästa sida. Tack.

Jag hoppas att det här är början på en ny epok i mitt liv. Fingers crossed!

Jag har börjat följa Sex & the City - slaviskt - och jag bara älskar det mer än jag kom ihåg att jag gjorde. Jag fick boxen i julklapp av Hjalmar och eftersom att han inte läser sin flickväns blogg så får han skylla sig själv för jag tänkter förändras lite och därmed kommer han att få en lite nyare version av Amanda. Han skulle kunnat bli förvarnad, men icke!

I alla fall, tillbaka till SATC och hela epokprylen. Jag är så urbota trött på hur allt ser ut runt omkring mig. Jag har klagat och försökt att ändra på det men nej, ingenting har funkat särskilt bra. Nu har jag kommit på ett annat sätt att tackla problemet. Börja Med Mig Själv. Om jag vill att mitt liv ska förändras så måste jag se till att det gör det. De där bitarna med mig själv som jag vet att jag skulle vara så mycket lyckligare utan - de får jag helt enkelt kapa bort. Jag har bara ansvar för mig själv, egentligen, och den sanningen har varit dold för mig under hela min uppväxt. Ansvaret har dragit mig djupare och djupare ner i någon form av bekymmersamhet och jag är rent ut sagt jävligt trött på det!

Jag vill bara bekymmerslös, jag vill vara cool, lugn, samlad och medelanalyserande. Då får jag väl helt enkelt bli det då. Eller enkelt och enkelt kommer det nog kanske inte att bli men jag vill kämpa. Jag vill amputera allt dåligt och bara vara ung, bekymmersfri och lycklig. Leva nu, idag och sluta att ständigt oroa mig för imorgon, nästa vecka, nästa månad och nästa år. Fuck it!

Jag tror nämligen att jag är påväg mot en väldigt mörk plats om jag inte gör något åt vägen jag är på. Det får ta och bli lite av en U-sväng!

Så vem vet nu vad jag gör, för jag känner för att bli lite galen och ha lite kul!

2010!

Jaha, då var 00-talet avklarat och det gick väl rätt smidigt? Det är svårt att tänka sog at för 10 år sedan satt folk och bet på sina naglar och slet sitt hår i oro över vad det stora milleniumet skulle föra med sig. Nu kanske det här med 2010 känns lika spännande men det är ju tio år till. Det är det första hela deceniet jag har avklarat men snacka om att 10 år går fort, de riktigt flyger förbi.

Nyårsafton är ett spännande fenomen. Bara ordet får tusentals bilder att ploppa upp i huvudet på mig. Jag ser festklädda männikor, musik, raketer, bubbel, fin mat etc etc. Men egentligen hur många såna kalasnyår har man haft. Jag personligen har inte haft en enda. Varje år blir man alldeles jättetaggat inför den här dagen, dagen som är början på något nytt och som ger en en möjlighet att lämna allt som hörde förra årat till bakom sig. Men det yckas ju alltid, Alltis (i mitt liv i alla fall) dyka upp något som krossar de där bilderna i huvudet. Alltid. Men nu säger jag inte att nyår alltid är skit, tvärtom men den blir Aldrig som man har tänkt sig.
Det här året blir det jag, Hjalmar, min pappa och lillebror som fira. Och jag hoppas att det blir jättemysigt!

Nu är det bara vänta och se vad det nya året för med sig till oss, antagligen blir det ett till galet kärleksår, ekonomin blir spännande och för att inte glömma att det är slutspurten av gymnaiset nu. Ett jättespännande år tror jag att vi har framför oss.
Nu gäller det bara att samla mod nog att möta det.

Öppna ögon?

Jag känner mig lite grå. Inträngd i ett hörn. Jag är lite rädd. Mycket ängslig.
Jag har varit, är, naiv, blåögd. Är det bara mörkret som gör det eller är det bara mina blå öon som blir bruna igen? Jag ser mig omkring, jag ser på världen, dåtiden, nutiden, framtiden,i mitt rum, i mitt huvud, i mitt hjärta. Vad finner jag? Jag finner en alternativ sanning. En hemsk, mörk och elak sanning. En sanning som man kan gråta i timmar över men som inte kommer att försvinna för det. Det kan i alla fall vara en sanning, veta kan man ju nämligen aldrig. Och det vore skönt om den här bara visade sig vara ljug.
När jag ser på allt så blir en sak tydlig. Livet, det ljusa, vackra, glada livet kanske bara är en fasad. Ibland hör jag människor säga till mig att livets väg är kantat av tragedier. Tragedier som ska påminna oss om hur Bra vi har det eller som kanske visar oss hur vi Inte vill ha det. Att livets väg är en vacker landsväg som slingrar sig genom ett vackert landskap men gröna ängar, blå himel med vita sagomoln och en horisont som ger löften om lycka och lugn.
Fel. Fel fel fel fel.
När jag ser runt så får jag känslan av att livet är tragedier kantade av lycka.
För tragedierna som händer är inte bara små saker som misslyckade prov, tjafs och borttappade saker. De är så mycket mer. Så mycket större. Det är svek från alla möjliga håll och världar, smärta både in- och utifrån. Lyckliga saker är inte stora. Oftast inte. De är just de där småsakerna som man ska vara så uppmärksam på och som man måste lära sig se. Men i Den stora vågskålen, vad väger egentligen tyngst? Egentligen.

Usch, jobbiga tankar som inte hjälper en någonstans.
Jag vill vara glad, blåögd och naiv, hellre det i alla fall än det här...
kanske är det övergående...

God Jul!

Lite sen men det är ju bättre än aldrig, som det sägs!
Jag har haft en jättemysig jul hittills, och den är ännu inte slut!
Fått fina julklappar som en ny mobil, bakbok, skiva, bok, prenumeration, SATC-boxen,presentkort, farmorraggsockor etc. Är väldigt nöjd med alltihop!
Imorgon kommer hela tjocka släkten hit på vår årliga annandagsfest, det ska också bli jättekul!

Idag har jag och lillebror varit i Sthlm, puckad som jag var insåg jag inte all ALLT skulle vara stängt så lite besvikna blev vi men vi glömde snart att det där och hade en mycket fin dag! Vi såg på Alvin och gänget 2 och det var ju inte heller fy skam!

Nu har jag en jättemysig jul som påminelse om att julen är en Fin högtid, inte en stressig!

Puss!

Happi happi, joy joy!

Jag älskar att baka. Till en viss gräns. Idag har jag bakat lussekatter, chokladknäck, två sorters kola och saffransskorpor (som står i ugnen as we speak). Det är presenter till min käre pojkväns familj. Eller presenter, julklappar kanske det kallas såhär i juletider. 3 dagar kvar nu! Jag hoppas på en riktigt mysig jul! Jag behöver lite kvatitetsmys nu!
Jag har blivit förälskad i vår utsikt här hemma. Vitt. Vitt vitt vitt vitt. Och värmegolv på insidag, B-e-a-utiful!

Jag mår så bra, kan inte livet alltid vara såhär?

Jullov!!!!

Jag är ledig.
Vilken underbar mening! Jag vill bara säga den om och om och om igen! Jagärledig jagärledig jagärledig!
Välförtjänt. Verkligen välförtjänt! Jag har varit så trött den sista tiden, helt slut ända in i märgen. Men nu får jag förhoppningsvis lite välförtjänt vila. Baka, äta, sova, film, tv och annat såm kilngar samma klang. Heeelt underbart!!

Idag var det då julavslutning och jag vill inte låta pryd men när man börjar köra avsugningsskämt så blir man ju lite störd. Haha, jag låter Så pryd! Men aja, jag kände hur jag blev högröd i ansiktet (vilket gick jättebra till min och sofias skjortor) och jag kände mig väldigt besvärad. Men att en het Rudolf-brud i kortkort gör en avsugnings imitation på jultomten kanske gör ganska många lite ställda. Men okej, moderna tider, moderna seder... Måste kanske anamma den nya tiden, även om det innebär att man blandar in sex mellan Tomten och Rudolf.

Hjalmar kommer hit ikväll och tor mig, vi ska inte göra någonting. Jag hoppas på att det går en bra film på tv som jag ka somna till, ja, så rolig är jag!

Julpuss!

Betongklumpar kring fotleder och sinne

Jag fick en jobbig uppgift i förra veckan. De senaste 3 torsdagarna har jag och min fina Farmor åkt i till Stockholm och gått på Anhörigas AA-möten, något som verkligen var mycket bättre och hjälpte mer än förväntat. Sista gången är imorgon och tills dess tänkte de att det passade bra att ge oss en liten hemuppgift. Vi fick ett papper föreställande en glad gubbe, i och runt denna gubbe ska vi skriva saker om oss. Saker som Några av mina behov är:, Några känslor jag har, Jag skulle beskriva mig som, jag känner mig bra inuti när: etc. Och jag sitter nu och stirrar på det här pappret utan en aning om vad jag ska skriva! Vad känner jag? Hur är jag? Vad behöver jag? Jag har fått ned lite, att jag är en trygghetsjunkie är ingen hemlighet, inte för mig i alla fall, så det står med, men vad fan mer då? Jag känner inte mig själv så bra verkar det som. Nej, det är nästan att jag föredrar fysigplugget inför morgondagens Fysikprov. Magnetism och induktion, mumma! Men allvarligt, vem lägger prov sista skoldagen innan jullovet? Inte nådigt Lasse, inte nådigt.

Jag var tvungen att göra en annan jobbig sak i helgen, förlåta. Jag Hatar ordet förlåt. Men om ni tänker på det, om någon säger förlåt för något de gjort skapar den här personen ett ultimatum för dig, lite take it or leave it. Om personen har bett om ursäkt så kan den ju inte göra så mycket mer. Men alla känslor som finns kvar i den andre, i mig? Det är tydligen inte rättvist att forsätta vara arg på någon efter att personen har bett om ursäkt. Men ett futtigt, utnött och uttjtatat ord läker ingenting. Inte i mig i alla fall. Jag hatar ordet Förlåt. Värdelöst!
När jag iblend tänkter på svek, besvikelse och sorg, saker som jag tycker dyker upp alldeles för ofta i livet så blir jag bara deprimerad. Egentligen, vad kämpar vi så hårt för hela livet? Efter att "bli något", hitta sin plats? Men varför? Och vad är vitsen om livet ständigt ska kantas av smärta och svek? Ska man sluta hoppas och längta för att utesluta risken att bli besviken? Aldrig glädja sig åt saker igen? Så här nere i tankarna brukar jag inte vara men det här livet håller på att suga musten ur mig just nu.

Männiksor är svekfulla monster, med vissa undantag.

Sen skulle jag inte helt utesluta att Jean-Paul Sartre har något med den här sinnesstämningen att göra. Han är inte en humörhöjare direkt. Hoppas att julen kan väcka mitt hopp och min glädje till liv igen!

Ångest på nationell nivå

Åh, jag hatar det det här! Sitter med en uppvräkt mattenbok framför mig och en nationellt matteprov i kurs D nalkas - imorgon.
Förstår ni mig om jag säker att jag inte orkar? Nej, men om jag ska vara helt seriös så är den här känslan hemsk. Det känns inte som att jag kan någonting och det känns som att jag borde verkligen försöka göra någonting åt den saken. Problemet är att jag hamnar i nån tragisk apati och gör ingenting, förutom klagar och oroar mig.

Kan det inte bara bli imorgon eftermiddag nu! Jag hatar inför-prov-(speciellt-inför-matte-och-andra-skitämnen)-känslan. Jag vill bara gå och gräva ner mig i en grop. Hoppas att jag mår liite bättre imorgon efter skitprovet. Då blir det pepparkaksbak med Hjalmar. Jag önskar lite att jag hade en robot som jag kunde skicka iväg til skolan imorgon som kunde fixa provet åt mig och sen kunde jag ta över efter typ 13.00. Nån som har en sån robot at sälja till ett rimligt pris? Hör av dig i så fall, desperation är en väldigt obehaglig känsla!

Lögnare!

"Livet är en sexuellt överförbar sjukdom som alltid slutar med döden" - En definition av livet som jag hörde häromdagen. En sanning, eller hur? Men hur glad är den sanningen, sanningen om att vi alla ska dör och att ingen av oss är oövervinnerlig. Att alla i slutändan kommer att stå inför det okända och veta att det inte finns någon återvändo. Sanningar över huvudtaget skrämmer mig lite. De är ofta allt annan än vackra, de sårar ofta djupt och det kan ta lång lång tid innan man lär sig acceptera dem. Men hur hårda, kalla och råa de en må va så sömmer de sig alla bakom den hyllade och dyrkade ordet Sanningar. Jag kommer på nya sanningar hela tiden. Vissa sanningar byts ut mot nya under livet lilla gång och många är för smärtsama, de ignoreras. Men hur viktiga är de? Jag har aldrig levt utan sanningar, hur skulle det vara om det inte fanns några? Eller om de kanske fans men man valde bara att förneka dem allihop.
Jag är lite tveksam inför sanningar. Ibland är lögner mjukare, kärleksfullare.
Om Sanningarna är som de hårda fjärdrarna som håller sägen stabil och lagom gunging så är Lögnerna kudden, täcket madrassen och det andra mjuka som håller om dig om natten.
Utan fjärdrar skulle sängen vara alltför obekväm, visst. Men utan kudden, täcket och allt det där mjuka skulle varje natt vara kall och hård. Kan det vara så att Lägnerna är precis lika viktiga och fundamentala som Saningarna? och i så fall varför är det då så skamligt att ljuga?

En liten morgontanke från mig till Er.
Nu ska jag och min totalt odugliga högerhand (som för övrigt mår lite bättre nu) gå till skolan och se vad vi inte kan åstakomma!

Då var årets mysigaste månad igång!

Jag är Handikappad. En pepparkakshusolycka. Bränt socker är varmare än man tror.
Det ser helt groteskt ut, jag tycker att det är jätteläskigt och jag har äcklet på min hand! Jag funderade på att kanske lägga upp en bild på det men för er skull skippar jag det, vill inte ge er något obehag. Men ni kan ju föreställa er hur det ser ut på ovansidan av min stackars högerhand, den är totalt oduglig. Kunde inte spela min sista cellolektion innan lover pga den. Skit också!
Tacka vet jag Hjalmar! Vi var på bio igår, eftersom vi firade 17 månader, och vi såg Luftslottet som sprängdes (jättejättejättebra film förresten) och sen var han min persoliga uppassare resten av den dagen och den följande morgonen. Allt från att tvätta av mig sminket till att pyssla om mig när jag grät och skakade av smärtan halva natten (ja, SÅ ont gjorde det). Han är lite för bra den där Hjalmar... Men jag har aldig i hela mitt upplevt en sån smärta. Med ett liv utan benbrott och stukningar har jag egentilgen ingen aning om vad smärta är. Tills nu... ajajaj...

Läk fort snälla hand, jag behöver dig till allt matteplugg som måste göras!!!

Genombrott eller bara ett jävla traggel?

Oj, lite bloggstopp har det varit nu... Men ibland måste tråkigare saker prioriteras...
Jag har tråkigt, inte just nu utan mest hela tiden. Det är grunden till allt just nu, tråkighet. Ingen snö, ingen fin höst, ingenting. Segt plugg, segt liv, seg Amanda.

Men en konstig sak hände mig igår (tror jag att det var). Jag satt och pluggade och fick en tanke i huvudet. En liten tanke som växte och växte och jag blev lite, eller nej, snarare väldigt, funderasam... Kan detta ha varit ett genombrott? Vad det var för tanke? Jo *trumvirvel*.... Min Framtid! Kanske har jag hittat något... Kanske är det så att jag vil bli: Psykolog. När tanken poppa upp så kunde jag liksom ine släppa den... Den satt som berget. Är det et tecken kanske? Vet inte... Kanske är det så att min hjärna har börjat öppna upp sig lite inför framtiden och inte längre ser allt som tråkigt och omöjligt... Kanske.

Jag hittade två roliga små saker jag har skrivit någon gång. Jag satt och ihärdigt pluggade biologi när de dök upp, där i biologiblocken. Haha, och jag hatar att läsa saker jag en gång skrivit, har en hel mapp på datorn med dessa små texter så att jag vet att jag inte ska gå in där. Men på kul så delar jag med mig av dem nu tänkte jag, så vältra er i vad ni vill:


Höst
Molnen gråter över all värdens orättvisa
Vinden sjunger sin järmande klagovisa
Trädens löv ger upp och faller blött
den fuktiga dimman suckar trött
När den bistra, blöta luften fyller mitt bröst
vet jag att det är höst.

Vinter
Världen och marken knastrar där jag går
vätan och kylan biter sig fast i mina tår
Som täckt av kristaller glittrar landskapet till
snöflingan yr vartens den vill
Med silverandedräkt och i en fryst atmosfär
känner vi i märgen att vintern är här.


Och den här gav mig det godaste skrattet när jag hittade den:

När jag blir stor ska jag starta en klubb
och alla sura flickor får vara med.
Där ska vi klaga på killar och hårstubb
ja, vi ska alla vara sura som murken ved.

Så många vuxna gör inte annat än att klaga
som om livet inte är menat att bli bra
När jag blir ledsen ber jag bara mamma om en saga
Sen brukar de sura tankarna låta mig va'.

Min syster är stor, arg och dum
hon vill aldrig längre le
När hon kommer hem låser hon in sig på sitt rum
och mig vill hon adrig leka me.

Mamma säger att så blir alla stora tjejer
att jag kommer att förstå en dag
att alla mina lekar och saker byts ut mot andra spännande grejer
är det så att bli stor, ja, då vill inte jag

Varför gråta, fundera och kämpa i varje andetag
Varför sluta njuta?
Varför inte se livet som en enda varm sommardag
Om det är så jobbigt att leva kan man lika gärna sluta.

Överreagera mera... (?)

Oj, hej och hå. Vilket deppinlägg det blev igår. Men saker är lite depp just nu, så ni får helt enkelt stå ut med mig, eller så gör ni det inte, upp till er.

Ni vet känslan av att nerverna ligger utanför huden, blottade och sårbara. Den har jag just nu, och den i samband med sur mjölktrasehjärna ger er.... En disfunktionell Amanda! Det är knappt så att jag känner igen mig själv just nu. Jag är som i den där reklamen för LOKA eller Ramlösa eller var det nu än är, nu vet den där människorna är helt suddiga. Suddig och utan konturer, ja det är en ganska bra beskrivning av mig just nu... Här, skärp dig nu. Om det ändå var så enkelt.

Bläää... Förlåt mig, jag vet inget annat just nu.

Men jag älskar mina vänner, utan dem skulle livet verkligen vara skit.

okej seriöst, var stämplar man ut?

Nej. Nej nej nej nej nej. Nej.
Idag verkar disktrasemjölken blivit ännu surare. Jag är helt slut i hjärnan. Jag håller det fem timmar långa svenska nationella som delvis misstänkt för det. Resten skyller jag på vuxenvärlden. Ibland undrar jag varför så många vuxna är så olyckliga. Blir livet automatiskt misserabelt när man kommer över 40? Det verkar ju vara så... Och det ger en igen vidare lust att själv hamna i det träsket.

Just nu är det här livet lite av ett skitliv, jag hoppas att det är övergående.

Om man vill men ändå inte...

Idag är jag arg på ett flertal människor. Riktigt förbannad. Arg för att de är så oförmögna att förstå. Arg på att männiksor prioriterar fel.

Jag har haft en dålig dag idag. Har haft en känsla av att ha en blöt gammal disktrasa där hjärnan borde sitta. En lång och seg skoldag även fast den inte var lång och inte fylld med så mycket alls. Snarare roliga saker än tråkiga. Var hos Sofia i Malsta igår, kändes som helg i början av veckan. Halv 8 hos mig och jättegod efterrätt är verkligen grädden på det berömda moset. Sovmorgon idag, sista kemilektionen NÅGONSIN!!! Sista matte D lektionen. En dag som på pappret såg väldigt bra ut. Men något bestämde sig för att hälla sur mjölk på en gammal disktrasa och trycka in i skallen på mig.

Det värsta som finns tror jag är att bli besviken, och framförallt att bli besviken på människor. När det gör saker man inte tror att de skulle kunna göra, väljer att göra andra saker än det som man trodde de ville göra. När människor överraskar på ett negativt sätt. En kinderägg av blåmögelost och saltlakrits, typ.

Ett argt brev upptejpat på min spegel har gett mig huvudvärk. Ett brev från en sur gammal gubbe som tycker att jag är oansvarig och inte att lita på för att mitt rum är stökigt (!) , men som tycker stort om mig - trots allt. Trots allt, pfh - Fuck it.

Jag känner för att stämlpa ut ett tag. Ta en time-out från allt. Har verkligen tappat gnistan. Känner knappt igen mig själv på insidan längre. En alltid lika underbar känsla.

Fy, enda skälet til att någon skulle bli glad över att ha besökt min blogg idag är om den blir skadeglad. Isåfall: skratta gott, jag känner mig som ett skadeskjutet djur som ligger och gnyr vid kanten till en motorväg.

Ha Ha Ha

Lite för hälsosam?

God morgon!
Och det är sannerligen en God morgon! Jag har nämligen kunnat sova. För typ första gången på hela den här veckan! Och inte så lite sov jag heller. Vaknade nu vid 1. Underbart!

Jag gjorde ett test härsomdagen som sa mig att jag skulle leva tills jag var 104 år gammal. Det hoppas jag verkligen inte att jag gör. Förstå vad hemskt att med största säkerhet inte kunna ta ahnd om sig själv överhuvudtaget under se typ sista 10 åren. Fy. Känna hur kropen blir tröttare och bitvis ge upp. Drabbas av krämpa efter krämpa. nej fy... SÅ gammal och gaggig vill jag inte bli. Inte direkt så jättelockade.

Egentligen har jag inte så mycket mer att tillägga just nu. Hoppas att eran helg blir bra!

De trigonometriska funktionernas derivator...

Sitter med matteboken uppvräkt framför mig och känner mig allmänt olustig. Hatar matte. Hatar. Men det verkar inte spela någon roll, matteprov ska man ha likt förbannat och yes, på fredag dyker ett av dem upp! Ett underbart matteprov över 90 sidor, skjut mig långsamt...

Jag är alldeles för trött för att jobba matte, för att tänka eller för att ens fungera överhuvudtaget. Jag jobbade igår, 17-22, efter att ha gått i skolan till 16. Blä. Sen ska såklart pappa tjafsa om något obetydligt när jag kommer hem och När jag väl kommer i säng är jag för arg för att sova. Sen ska jag jobba imorgon också. Lite till blä alltså. 06.30 till 11.00. sen är det bara att pallra sig iväg till skolan som börjar 13.00 och som slutar 16.40. Och som lite grädde på det berömda moset har vi ju cellolektion till halv 6. Sen får jag springa hem och jobba matte.
Jag säger det igen: B L Ä.

Har gått och blivit morgontrött också. Kanske kan det vara så att morgontrötthet smittar? Lite som svininfluensan. Isåfall är Hjalmar smittkällan. Imorse snoozade jag i över en timme! En timme! Det är så olikt mig man kan komma! Jag brukar vara uppe och hoppas efter max två tafsar på sov-knappen. Och det är vetenskapligt bevisat: Man blir tröttare av att snooza. Varför går saker och ting emot mig?

Sen vill jag bara medela alla som nu väljer att läsa att jag Inte tänker vaccinera mig mot grisen! Jag har jättebra arrgument också, som att allergier har ökat så mycket på senare år just eftersom vi sprutar in en massa skit i oss som gör immunförsvaret rastlöst och gör så att det börjar hoppa på helt oskyldiga saker, som pollen eller djurpäls. Små immunhuliganer skapar vi med de där små sprutorna! (Sen att jag är läskigt spruträdd hör självklart också till saken men mitt andra argument låter mycket mer vetenskapligt korrekt och något som lättare skulle hålla i någon form av debatt, men jag Hatar sprutor, Hatar!!!)

Nej usch, jag vill inte säga det men nu måste jag kräva 2 timmar till matte av mig själv, tills jag går och lägger mig. Ska upp vid 5 imorgon och är är redan ett utpumpat lik... Det talar kanske för sig självt.

<3

Fredagsmys minus myset.

Okej, rubriken kanske överdriver en aning... Helt mysfritt är det ju inte i mitt liv denna fredagskväll men mitt pojkvänsmys uteblir dessvärre, och det mina vänner är riktigt kvalitetsmys! Men han ska sova hos en vän han och jag få ta mig en kväll med familjen och Idol (Nu kan Hjalmar inte skylla på Mig om jag fastnar i skiten igen, det finns ju ingen som kan rädda mig ifrån det!)


Men som sagt, liten överdrift att säga att det är total mystorka. Idag har jag faktiskt redan haft det jättemysigt redan! Hjalmar sov här igår, det blev en sen kväll med How I met Your mother-avsnitt och The Proposal, som faktiskt var riktigt bra, trots att Hjalma efter 10 min gett mig ett kort genomdrag om exakt hur förutsägbar filmen var genom att berätta vad som skulle hända genom filmens gång. Jag sa inte emot honom, vilket inte gav någon prestiche i att ha "gissat rätt" och hänsviar bara till romantiska komediers oskrivna (eller vad vet jag, den kanske finns nedskriven någonstans?) regel: De Ska vara förutsägbara. Det är den genrens grej! Men jag kan rekomdendera den! Sen imorse var inte Hjalmar det sura Morgonmonstret han brukar vara och morgonen blev också mysig. Efter våra 2 lektioner idag ville Nyblivna körkortsinnehavaren Sofa köra hen mig och Gabbi, vilket jag inte alls protesterade emot. Jag och Sofia bestämde oss för att köpa lite fikabröd och åka hem till mig för att fira helgen. 2-1 till Sofia i Vem får sista ordet? Och jag erkänner mig besegrad. Men mysigt var det i alla fall!

Jag kan väl överleva resten av kvällen med lite medelmys. Det beror då helt på humöret på framförallt 2 personer i den här familjen: min pappa och min syster. Ujuju, det är som att spela ryskroulett och det du har att förlora är inte ditt liv utan den fredagskväll... Jag väntar med spänning!

Så, men nu är det helg igen och jag har haft min sista Kemi-labb någonsin! Hallelueja!!!!

Måndag efter lov...

Just nu sitter jag och funderar på om det inte vore bättre om Sverige hade diktatur i stället för demokrati. Det hade varit fan så mycket enklare att plugga in hur Sverige styrs då i alla fall. Men det är med styrelseskick kanske inte är något man ändrar över en natt... eller?

Samhällskunskaps "test" (my ass) imorgon och jag vill inte plugga! Jag kan fylla hjärnan med så mycket annat som är så mycket roligare! Jag skulle kunna sätta mig med gitarren och fortsätta knåpa, sen skulle jag kunna sätta mig med cellon och bli alldeles jättevarm om mina just nu jättekalla fingrar, jag skulle kunna fortsätta dansa mig varm Samtidigt som jag tar kort på mig själv, endast iförd mjukisdräkt, jag skulle kunna leka med mina pärlor och pärlplattor. Det finns SÅ mycket som jag skulle kunna göra! Vad ska jag göra? Jo: Plugga Samhällskunskap. Jag ska nog försöka fixa det där med diktatur under natten så kanske jag kan ägna resterande delen av min kväll åt pärlplattor och mjukisdansande!


Jag vill bara prata lite om Evighetsvägen (sen lovar jag att forstätta läsa om hur intressant Sverige styrs). Evighetsvägen är den jättelånga, jättetråkiga, jätteraka vägen vid vattnet när man går igenom parken. Där går jag [nästan] var eviga dag. Om vägar kunde prata, då skulle evighetsvägen ha otroligt mycket att prata om! Det är ju så att den här vägen är inte så särskilt trafikerad av fotgängare och det raderar alla min hämningar. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit när jag har gått där, hur många föredrag jag (högt) har dragit igenom, hur många förmaningar jag repeterat och önskat att jag kunnat ge till folk. Vem behöver en psykolog när man har en Evighetsväg? Inte jag i alla fall! Jag älskar den vägen lika mycket som jag hatar den!

Nej, vet ni vad, nu måste jag sätta igång på allvar med det här. Jag har ett Halv åtta hos mig att titta på, en middag att äta, en regering att störta, en diktatur att införa.

Så mycket att göra så lite tid!