16 månader

Idag har jag och Hjalmar varit tillsammans i 16 månader. Det här bilderna är två av de första bilder jag någonsin tog på honom. Jisses, det är tid sen! Jag med kort brunt hår (som jag saknar lite för mycket för att det ska vara kul) och han med den liten svart tuppkam. Titta på oss nu: Jag tillbaka med längre, blont hår och du med längre, hår i dreads. Vem hade kunnat ana? Inte jag i alla fall. Jag har i alla fall fortfarande väldigt roligt tillsammas med dig Hjalmar och jag älskar dig!

Städat har jag gjort hela dagen. Köket är snubblande nära helt klart nu och det innebar att allt vi en gång plockat ut därifrån ska in igen. Hejja, hejja. Inte så superkul direkt kan jag ju tala om. Men det står mellan det och Samhällskunskap och i det fallet väljer jag att återställa köket, any day.

Nu har jag jobbat i allafall och herregud vad nervös jag var innan! (Fråga Hjalmar, han var vittne) Jag trodde att jag hade glömt allt! Men jag blev faktiskt ganska fort varm i kläderna och 7,5 timmars jobb på en röd dag med 100,18 kr i timmer (dubbel OB: 200,36 kr/h) gav mig en rejäl slant inför jul och annat som kostar pengar, typ som livet... Så det var helt klart värt varje uns av nervostiet och allt annat som kom med mitt återvändande till Flygfyren.

Skola igen imorgon, fy fan. Vill verkligen inte, jag har börjar trysa och det är ett dåligt tecken. När jag väl börjat slutar jag inte förens i maj/juni. Nu vill jag bara ha jullov. Nu ska jag skynda mig igenom de här kommande 6 veckorna som står i vägen för mitt älskade jullov! Så nu blundar vi och springer igenom dem i ett blint raseri!

Puss

Överleva eller njuta, det är frågan...

Jävla skitlov. Ursäkta språket.

Men vad är det här för skitlov egentligen!? Det måsta finnas någon form av lagar, regler eller i alla fall riktlinjer om hur fort ett lov får gå... Kavlité före kvantitet brukar det kallas men när det kommer till lov verkar det inte som att de ha vägt in något av det. Nu sitter man ju här, torsdag eftermiddag, med högen av böcker framför mig. Ni må tro att jag överdriver men jag menar bokstavligt talat högen! De enda böcker jag lämnade kvar i skåpet inför lovet var Fysiken och Kemin. Resten ligger just nu framför mig i en stor hög och skrämmer skiten ur mig. Skitlov, bajs och pruttlov, sluta gå så fort!

Men jag måste ju säga att det här skitlovet fylls med ganska mysiga saker. Igår fylldes min tid med Sofia, te, mini-MIG och the bucket list. Jättefin film och jättefin kväll, som rymde såväl skratt som lite tårar. Just nu tar skrivandet lite tid eftersom att jag sedan 15.30 har hållit min ena tumme (ser du vad jag gör för dig hisp-Fia). Bara en dryg kvart kvar nu. Igår var det Mys i Malsta helt enkelt!

På lördag ska jag jobba också! För ja, jag har fått jobb! Jag har fått ett timvikariejobb på Flygfyren. Kan va jättebra att få jobba några dagar i månaden och få ett litet tillskott till studiebidraget. Jag ska absolut inte laga såhär inför jul i alla fall. Men jag är redan lite nervös, det känns som att jag har glömt allt sen i sommras! Tänk om jag gör bort mig fullständigt!? Halvkul.

Det börjar nästan bli mörkt ute och Samhällskunskapen skriker efter min uppmärksamhet. Fan också. Vem lägger ett "test" (bullshit) efter ett lov? Satan? Typ.

Mina tankar går tillbaka till den här tiden för 3 år sedan. Halloweenkväll hos mig. Världens underbaraste höstdag dagen efter. Vi fångade löv i höstsolen och inget kunde störa oss då. Fina, fina minnen! Och en underbart söt bild!

LSD och Lov!

Halleleluja! Dags för en paus! Dags för mindre oro, stress, skola, och annat som hör skola och skolvardag till! Happy happy!
Det knepiga med lov är ju bara att de inte riktigt vill hålla i sig. De envisas alltid med att ta slut alldeles för fort! Man planerar och planerar men nästan inga av planerna verkar hinnas med och i slutändan är man lika stressad som på en vanlig vardag för att man inte hunnit med något av det man ville eller skulle. Livet i sin helhet är egentligen ganska knepigt...

Idag bär det i alla fall av till IKEA. Jag vat inte riktigt vad som händer när jag kliver innanför dörrarna till detta gigantiska varuhus men något är det. Jag tror att det kan ha att göra med alla saker och färger... Det blir lite som att jag är jög på LSD eller liknande. Jag börjar prata i 230 km/h i stället för mitt normala 160km/h. Jag vill ha ALLT, från diskborstar till soffor. Jag får tonvis med lysande, brilljanta idéer och vill bara att folk ska se och hylla min genialitet! Men jag vet inte varför men jag möts ständigt av irriterade suckar och misstrogna blickar av resterande IKEA-sällskap. De vanliga dödliga verkar ha svårt att känna igen ett geni när de ser ett. Och genialitet ligger ju snubblande nära galenskap... Men vadå, lite IKEA-galenskap har väl ingen dött av?

Var på Blidö igår, var jättekul fast det kanske blev lite för mycket... he he he... Nog om det, nu står min far i dörren och ropar att vi ska åka (var god notera att jag har varit färdig att åka i en halvtimme och för 4 min sen stod han fortfarande i morgonrock, men nej, visst, det är väl jag som är seg)

Nu ska jag på en rejäl LSD och IKEA-tripp!

En Onsdag

Jag tappade lite bloggsting ett tag, jag ber er alla förlåta mig.
Just nu är det en tid av röra. Hela mitt liv är i en salig röra! Vad borde jag göra: Plugga kemi. Vad gör jag: Pluggar inte kemi. Fy! Dålig Amanda! Äsch, det är ju bara jag som drabbas och det här är inget att drabbas av, eller nått.

Jag tittade just nu på Bonde söker fru. Oj vad generad jag blev! Min samhällskunskapslärare förklarade häromdagen att hon inte klarade av att titta på BSF just eftersom att det var så pinsamt. Äh ja jag, det är väl inget att bli generad för. Där någonstans borde jag ha slängt in ett peppar peppar... För jag är nog fortfarande röd i ansiktet efter dagens avsnitt och "pussattacken" som kom med det. Jag dör! Viss kanske på en annan, lite havlpervers planet var det gulligt och jag måste ha någon avlägsen släkting på den planeten för jag tyckte att det var gulligt på ett sätt. Lite gulligt. På ett Litet sätt. Men mest var det pinsamt. Genant. Ujujuj.

Idag var min första cellolektion på jag vet inte hur länge! Åh vad kul det är att komma igång igen! Som jag har saknat den där trälådan med strängar! Visst, lektionen kanske inte gick sådär superbra, kändes som att jag hade glömt allting och att läsa de där små svarta prickarna på de där små raderna kändes lite som att läsa en avancerad kurs i kinesiska i början men det släppte mot slutet. Sen när man blivit riktigt varm i kläderna så var det ju lagom dags att sluta. Men som sagt, grymt skönt att få komma igång igen! Livet känns så mycket bättre när det fylls av musik!

Jag kanske revolterar helt och sätter mig med cellon nu istället för kemin...

Det vore kul men inte bra.
Som det mesta här i livet.

Sen skickar jag ut ett tyst litet gratitis i universum, den som känner sig träffad, simon, får göra det!

Grubbelsmurfen...

Idag undrar jag. Undrar och grubblar. På vad och varför. Varför finns det så många varför? Vad ska man göra åt alla vad?
Jag är hemma hos Hjalmar, han är i Norrtälje och repar. Jag flyr hit så ofta jag kan nu pga renoveringen hemma men det känns lite som att jag flyr från en krigszon till en annan, det här rummet är inte okej, jag tror att man skulle kunna uppskatta att det ligger ett15 cm tjockt lager med kläder och annat odefinierbart på golvet. Jag skulle kunna städa men å andra sidan varför skulle jag städa ett rum som inte är mitt och som obarmhärtigt fortsätter skräpas ner när jag inte är här? Ännu ett varför.

Det är inte roligt att bo hemma just nu kan jag tala om. Hantverkarna klampar in vid halv 7 snåret, när man knappt krälat ur sängen än, och de slösar ingen tid utan börjar direkt med de saker som låter Mest. Goodmorning Sunshine! Sen har vi ingen internet hemma. Det har tydligen kapitulerat. En i raden av saker som känner att de inte orkar längre. Jag borde seriöst fundera på att ha en psykisk utvärdering med alla våra prylar, med de elektriska som högsta prioritet, för att se vilka fler som är på väg att gå in i den berömda väggen.

Sen är jag väldigt fundersam. Om jag är arg på någon är det okej att vara det då? Den här frågan brottas jag med väldigt mycket just nu. Vilken dos "arghet" är okej? Vem fan bestämmer det? Har inte jag, den som faktiskt är arg, något att säga till om? Det känns om att det viktigaste i mitt liv är så pass ömtåligt att jag måste tassa på tå och arbeta med silkeshandskar för att inte krossa det. Men om allt det där tåtassandet och silkeshandsketramset krossar mig, spelar inte det någon roll? Det känns just nu som att jag har skrämts till tystnad och det oroar mig. Det känns inte som jag och om jag inte är jag, vem är jag då?

För övrigt så tänker jag ta tag i hela musikskolehistorien imorgon och försöka komma igång med min djupt saknade cello igen. Min själ törstar efter de djupa, allvarliga cellotonerna (om man nu vill uttrycka det på det sättet)
Sen har folk läspat till mig ovanligt mycket idag.

Men nu, tills vidare, adjö!


Varför känns det lite som att jag hamnat utanför bilderna, eller inte ens är med på dem...

Brevvännen 2009!

Jag har börjat ge efter för roliga små infall jag får, jag har upptäckt att livet blir så mycket roligare då! Jag tänkte i alla fall berätta lite om min senaste geniala idé: Brevvän! Jag vill ha en brevvän! Jag hade en när jag var jätteliten (eller jätte och jätte typ 8-9 kanske), en tjej som jag träffade upp i Sälen där jag är och åker snowboard några veckor om året. Men någongång lyckades jag tappa bort hennes adress och följden blev att vår kontakt dog lika fort som geparder springer.
Nu har jag tagit upp hela idén igen! Jag funderade en stund på var man kan få tag på en lämplig brevvän och kom för det första fram till att chansen att komma med i KP passerade för ett visst antal år sedan och för det andra kom jag fram till att med dagens teknink borde det vara nemas problemas! Så jag kastade mig in på google och hittade snabbt och enkelt en brevvänsförmedling, jajjemen, det finns! Reglerna var enkla: På den sidan sökte man brevvänner och Absolut ingenting annat! Kärlek var totalratat på den här sidan, inte för att det rör mig, kärleken är ju redan kirrad och det är ju just en brevvän jag vill ha- Toppen!
Jag la in en annons, en mycket simpel sådan men lite kort och gott om mig själv men jag hade väl inte några direkta förhoppningar om att få svar. Tji fick jag kan jag ju säga! Nu typ 1 ½ dygn senare har jag redan fått 3 svar på annonsen!
Ett var från Henrik i Malmö och han var 25 år. Hans mail var ganska kortfattat men jag svarade och nu får vi se om Henrik svarar igen.
Sen fick jag svar från en tjej som heter Lisa, hon skrev i princip inget om sig själv utan hennes mail innehöll en rad där hon sa att jag verkade trevlig och att hon gärna skrev med mig, jag svarade och nu vi får väl se hur det artar sig.
Sist men inte minst fick jag svar från Mats från Västerbotten. Han var 40 år. Någonstans i mig kände jag att åldersskillnaden där kanske var lite väl stor och vi verkade inte ha så jättemycket gemensamt, han hade en passion för amatör radio och arbetade på ett sågverk. Jag svarde att jag tyckte att han vekade jättetrevlig men att vi kanske skulle ha svårt att riktigt connecta med varandre.
Så för att sammanfatta: 3 svar hittills och 2 av dem har gått vidare till nästa gallringsrond! Jag tänker hålla er uppdaterade! (Det kanske blir mer spännande än Idol 2009)

Annars känner jag mig sjuk idag, känns som att jag skulle vilja krypa ner i någons famn och att denne någon skulle vara en söt sak med huvudet halvdreadsat och som vägrar läsa den här bloggen. Men han repar och jag ska iväg till Karin om en liten stund. Får väl ta den där famnen en annan dag...

Njut vidare i hösten!

Rosor på kinden och solsken i blick

Idag har jag, Sofia, Harald och Sissel plockat svamp!
Trattkantareller till tusen! Heöt klart värt rinnande näsa och istappsfingrar!
Det är som det som det är med myckat annat - det borde göras oftare!
Nu blir det trattkantarellspasta till famljemiddag imorgon!

Jag håller fast vid gårdagens stora Höstfjäskeri!

Söndag

Segsöndag.
Jag förstår inte - Söndagar är alltid sega!
Just nu regnar det ute och alla fönster skriker att det är höst. Men jag har kommit fram till att jag gillar hösten. I alla fall litegrann, I alla fall så här i början. Allt är så vackert. Färgerna är så otroligt fina! Visst, sommarens alla färger i all ära men jag måste erkänna att jag har underskattat mellanårstiderna - Våren och Hösten.
Jag har alltid sett på dem som årens väntrum. Ett segt och tråkigt ingenting som alltid kommer innan Årstiderna med stort Å - Sommaren och Vintern. Men jag har blivit visare med åren verkar det som. Det är nästan som att Sommaren och Vintern är små ytliga semesterromanser, man förälskar sig i det grönagrönagröna eller i det vitavitavita men mycket mer än så är det inte. De är de där jättesnygga hunkarna med lagom mycket muskler och solbränna som man kan vara förälskad i för bara ett ögonblick.
Hösten och våren är något helt annat. Vid första anblick är de lite som väntsalar, tråkiga, utan direkt värme eller kyla. Men då missar man djupet i dem. Se bara på höstens alla färger, alla nyanser! Det är egentligen helt otroligt! Att det finns så många olika nyanser av orange, rött och gult! Hösten har karaktär!

Jag gillar Hösten.
Den för med sig en nyväckt lust för att dricka te, tänka mysiga tankar och prata med människor man älskar. Man kan gråta och känna hur hela världen och himlen gråter med dig. Man kan skratta så att det dansar i magen och känna att alla de fallna, vackra höstlöven dansar med dig.
Hösten är personlig.

Idag firade jag Kanelbullens dag med morotskaka, te och syskon!
Familjen kan vara ett helvete ibland men ibland är den också ganska mysig!

Nu ska vi alla ta oss an vecka 41. (3 veckor kvar till lovet med karaktär1)
Lycka till!

gitarrplonk och gitarrplink

Igår fick jag en gitarr av Hjalmar, min skogstokige pojkvän. Varför? För att jag älskar dig - sa du. Det är det som gör det så fint. Jag har gått runt med ambitiösa gitarrdrömmar länge nu men det är svårt att flyga utan vingar, svårt att bli gitarrstjärna utan gitarr. Men nu jävlar!
Nu bor vi 5 presoner här hos farmor och farfar istället för 3, mina små bröder har kommit hit. Detta innebär att jag har sagt farväl till mitt privatliv till på tisdag. Bye bye...

Snart får jag hem mitt Comviq kompis- kontantkort så snart kan ni som vill nå mig igen!

Jag vill lägga upp bilder på gitarren och så mycket annat men minneskortet till kameran har slutat, utan uppsägningstid. Tills jag hittar en lämplig ersättare får jag avstå från kameran helt :(


The best days are not planned
-Anna Ternheim

Fysikprov och kärlek

Idag har jag fysikprov. Ellära, yummy yummy... Ska vandra iväg om en 15 min men nerverna har ännu inte hunnit kicka in. Jag orkar inte riktigt vara nervös inför prov längre, det känns som ett otroligt slöseri med tid och energi. Jag lägger hellre den enegrin på att plugga som en galning inför provet och sedan kunna tänka att hur det än gick gjorde jag i alla fall mitt bästa!

Så önska mig lycka till där ute på slagfältet mot kapacitans, elektrisk fältstyrka och potential!

Idag har jag och Hjalmar varit tillsammans i 15 månader, 1 1/4 som han så fint räknade ut.

Jag är glad, livet är lekande kul just nu!

Nu får vi väl se om jag kommer överlevande ifrån fysiksalen idag...

<3

Nu är jag hemma-fast-inte-hemma igen! Hos farmor och farfar alltså. Nu är de och gottar sig i Cypern i 2 veckor... Och här är hösten framme, visst bits det ilsket i huden när man går ut?
Just nu är himlen jättevacker och det blir bara vackrare av att jag sitter och lyssnar på Ane Brun, hennes röst får mig att halka in i ett så behagligt lugn. Fint.
Det kommer att bli tråkigt att sova ensam inatt, man vänjer sig alldeles för lätt vid värmen från någon annan. Det är inte lika roligt att gå och hämta ett extra täcke när man fryser som att få två varma, beskyddande armar runt dig. Jag skulle lättlätt kunna ha det så i några veckor till.

Jag har tänkt på en sak när det kommer till kärleken. Hur man (jag) är så ambivalent.
För ett par år sedan, när jag var ung och dum, tittade man på de förälskade paren och förbannade dem lite tyst för sig själv. Förbannade deras sätt att ha sina hjärtan utanför kroppen sådär. Så sårbart. Jag förbannade väl helt enkelt deras mod att älska någon och göra det öppet.
Nu står jag mitt i kärleken. Jag har fått uppleva den, känna på den. Och då skäms jag. Skäms för att jag vill bära mitt hjärta utanför kroppen. Skäms för att jag älskar. Puckat va? Men problemet är att jag vet att den finns männiksor som tittar på förälskade par, som tittar på mig och Hjalmar, och förbannar i tystnad. Jag vet det, jag kan se det. Men varför bryr jag mig? Det är ju så löjligt det kan bli. Om inte jag vågar ta mina känslor på allvar och inte skämmas för dem, vem ska då någonsin ta dem på allvar?
Suck, ibland blir jag så otroligt trött på mig själv! Men jag kan ju i alla fall säga det så här:
Jag älskar Hjalmar Klitse. Så om ni vill förbanna så gör det, jag lägget mitt blottade hjärta i era händer. Punkt. Bra så.

Ikväll blir det korgen med mina fina vänner, där inklusive min pencillinSofia, tur har du i alla fall inte. Men det ska bli jättekul! Även fast Norrtäljefredagar inte alltid är så jättekul kan jag alltid räkna med det när jag är med de bästa av bästa.

Nu måste jag gå och duscha så jag kan lukta lite gott ikväll, jag har hört att sånt uppskattas (spec. på estet, haha)

Puss

halstablett och ensamhet

Nu sitter jag här igen, har jag verkligen så här mycket dötid eller spelar jag bara?
Det känns lite konstigt. Och skumt. Men jag Har faktiskt ägnat mig lite grann åt nyttigheter idag: jag har pluggat Svenska. Dock inte alls tillräckligt mycket och det kommer med all säkerhet bli en stor dos kvällen-före-provet-plugg, men vafan! Kafka, Boye och Hemingway får nöja sig med den tid jag ger dem, jag är ju en mycket upptagen kvinna! (Med en massa dötid... (?) )

Jag skyller helt enkelt det här blogginlägget på att jag har tråkigt. Hjalmar spatserade iväg nu för en stund sen. Han skulle till Erica och Co för att tatuera sig. Ujujuj... Jag undrar vilket motiv jag kommer att väckas av om ett par timmar...

Jag tror att jag har fått en liten bacillbomb också! Ett sånt där jobbigt ont i halsen, som inte kan botas med ändlösa mängder te, har kommit för att hälsa på och det gör mig fruktansvärt arg. Eller nej, inte arg, snarare Besviken på mitt imunförsvar som sägs (av mig) vara så otroligt bra. Meningen med ett bra imunförsvar är att man inte ska bli sjuk. Men jag är ju inte sjuk än, typ. Så jag ropar inte Hej!

Jag måste ju bara passa på att skicka ut ett tack i cybervärlden, till alla dessa underbara pucko-bloggar som finns! Riktiga entertainers! De är underbara och skräckinjagande på samma gång. Det blir lite tårar av både skratt och sorg när man läser dem, vart är den här världen egentligen på väg? Men OM man nu tycker att väskor, allmän förnedring och en dålig släng av idioti är det viktigaste här i världen så lägger jag ingen tyngd i det. Typ.

Här en en kuul lista jag snodde från Moa! Den höll mig sysselsatt en stund, och det lär den ju hålla er också!

God natt och krya på mig!

Är kär i någon( x)
Sagt nej till sex (x)
Cyklat utan händer (/) - utan Hand!
Tycker att sommaren borde komma nu(x) - skulle inte ga ngt emot om den kom tillbaka!
Hatat kärlek(x)
Har/haft converse(x)
Känt mig som ett as(x) - varit ett!
Älskar att gunga(x)
Gillar någon så att det gör ont (x) - Loove Huurts'!
Är höjdrädd ( /)
Gjort mig själv illa()
Är homosexuell(/ ) - vem vet?
Kysst mig själv i en spegel (x) -all kärlek är bra, utom den dåliga!
Hoppat från ett fönster(x) - Klättrat med lakan (coolpoäng!)
Viskat i någons öra(x)
Förlorat någon jag älskade(x)
Dödat någon ()
Bakat sockerkaka(x) -otaliga sockerkakor!
Velat dö(/) -vissa kemilektioner känns det som ett rätt bra alternativ ;)
Lyssnat på samma låt en hel natt( )
Ätit godis istället för att gråta (/) - väldigt mkt av båda
Skrikit hora/bög till någon( )
Varit hög( )
Varit ordlös(x)
Hatar värme( ) -jag Älskar värme!
Har skrivit på någons arm(x)
Har dissat någon som ringt på min mobil(x)
Varit otrogen( )
Har hatat någon som jag egentligen älskar()
Har ångrat mig(x) - jag t.o.m ångrar att jag har ngt att ångra!
Varit svartsjuk(x)
Har hostat blod( )
Hoppat omkring på stan(x) - Ibland finns det helt enkelt saker värda att hoppa för!
Tycker om kladdkaka() Älskar kladdkaka (X)
Har ätit middag med någon jag tycker om(x)
Tror på det övernaturliga( )
Har hatat mina föräldrar( )
Ätit jättemycket och sedan spytt (/) - ätit för Fort och sedan spytt i så fall.
Har hatat min kropp och mitt utseende(x) -Those days are gone!
Har spelat gitarr (x) - senaste försöker var igår kväll med Hjamlar som privatlärare!
Skrattat åt mig själv(x) - jag är ju förbannat rolig!
Sjunger i duschen()
Skrikit mig hes av panik(x)
Blivit strypt ( )
Har sett någon dö ()
Har skakat av nervositet(x)
Blivit slagen seriöst(/)
Har skrattat så jag gråtit(X) -det ingår tårar i nästan allt jag gör.
Sprungit och gråtit samtidigt(x) - se förra frågan...
Fått för mig att jag är homo men kommit på att jag inte är det(/)
Haft solen i ögonen med ett leende(x)
Slängt porslin i väggen( ) - inte än, men det kommer väl
Hatat hela världen(x)

Sjungit till Håkan Hellström med någon jag tycker om () - finns inga jag tkr om... ;)
Tycker att pengar är viktigare än något annat( ) -ha ha ha, vilken rolig fråga!
Gillar inte då folk tjatar på mig(X) - men jag är duktig på att tjata!
Drömmer ofta mardrömmar()
Skulle kunna dö för någon(x)
Har ett smeknamn() - Vad kallar man en Amanda förutom manda? Förslag?
Somnat på golvet(x)
Blivit kysst av någon som jag aldrig trodde skulle kyssa mig(x) - Ja, hej och hå!
Hånglat på tunnelbanan/spårvagnen(x)
Åkt buss genom halva Sverige( )
Kastat mig framför ett fordon ( )
Älskat någon som inte visste om det (/) - skulle föredra termen "varit betuttad i..."
Skrapat upp knäna(x)
Tycker att krig är idiotiskt(x)
Tuggat på ett grässtrå(x) -ätit grässtrån
Varit nära döden()
Hållt i en orm( /) - klappat en död
Varit så full att jag inte kunnat gå( )
Trott att jag varit odödlig ( )
Kastat min telefon i vattnet( )
Vaknat av att jag gråter()- okej, sömn är det enda jag inte serverar tårar till!
Känt mig som ett får() - snarare en flodhäst
Haft läppstift(x)
Har gråtit i någons närvaro(XXX)
Älskar regn(x) -det luktar så gott efteråt!
Önskar mig ett liv med en speciell person(x)
Har slagit till någon så att personen tappade andan (x) - hehe
Har sprungit en kilometer utan uppehåll(x) - en och en halv faktsikt!
Har en studsmatta hemma(x)
Har sett en film mer än tjugo gånger()
Kysser med öppna ögon(/) - Har väl hänt
Gillar att städa(/) - när man är på det humöret
Har varit lunarnörd( )
Har gråtit av lycka(x)
Kan över tre språk (x) - iaf 3 och någon procent av ett par till.
Har bra självförtroende(/) - upp och ner, ner och upp...
Tror att jorden går under snart ()- jag hatar sånna tankar/frågor!
Tror på gud ( )
Är en negativ jävel(/) - trallalalala
Drömt att jag varit död(/) - har dött
Har aldrig druckit öl()
Har en fobi( ) - men starka rädslor
Trivs med min kropp(/x) - för det mesta
Har ätit kattmat ( )
Är dålig på att säga nej()
Har någon gång känt dödslängtan()
Avskyr matte (XXX)
Tycker om att spela piano(/)
Är en dagdrömmare(x)
Har varit på hultsfredsfestivalen( )
Är vegetarian( ) -
Har tittat på stjärnorna med en varm känsla i bröstet(X)
Hade gosedjur som liten(x) - kosen... <3
Har förlorat en nära vän(x)
Diggar ögonbindlar, piskor och sexlekar ()
Ska flytta så snabbt som möjligt(X)
Knaprar ofta alvedon/ipren( ) sånt där hör ju egentligen inte hemma i kroppen...
Skriver dikter eller andra texter(x) -jag gillar ord
Är emot abort( ) - kvinnans eget val!
Borstar aldrig håret(x) - bara när jag tvättar det
Har/haft tandställning()
Faller nästan alltid för fel personer () - nej jag faller inte, bara snubblar lite!

Tycker om Britneys musik fastän du aldrig erkänner det( )
Äter godis på skoltoaletterna( )
Skulle kunna ge vad som helst för någonting/någon just nu (x)
Gillar muskler(/) - skulle kanske vara lite kul att ha några...
Hatar mjölk( )
Har haft tungan i någons öra(x)
Har cuttat mig i fingret på ett papper och sagt JÄVLA FITTA!( )
Har gjort något ytterst pinsamt på fyllan ()
Vet hur det är att tappa andan av någons skönhet(x)
Ser på family guy (x)- i Visst sällkap:Ja
Har gått/ska gå på bal(x) - den minnesvärda balen i 9:an... (i r o n i)
Tycker att alla som inte kan slåss är veklingar( ) - jag tycker alla som slåss är veklingar
Har snusat()
Har rökt()
Verkligen hatar att gå till tandläkaren(/) -gillar inte gummihandsk smaken de lämnar efter sig i min mun.
Tycker att jesus verkar varit en trevlig prick ( )
Har dansat på scen (x)
Gillar att kasta folk i snön och snömula dom tills dom ber om nåd(x) - sälänge jag är mkt sabbare än dem,.
Vet hur det är att älska någon som är alltför långt borta(x)
Älskar någons leende(x)
Har syskon(x) - en halv drös!

<3

Frossa i livets goda!

Jag sitter här hemma hos Hjalmar, som denna vecka även är mitt hem, i mjukisbyxor, mjukiströja, håret i fläta och njuter i varje andetag! Jag är lycklig, det är så enkelt. Jag är så bortskämd! Jag har de finaste vännerna i världen, underbara, varma, vackra vänner. Jag har en underbar pojkvän, tokig: ja, men ack så underbar. Det går ingen nöd på mig någonstans, jag behöver varken gå hungrig, törstig eller frusen. Jag har allt! Livet är underbart, kan ni inte se det? Det är så enkelt att vara lycklig om man bara vet det. Hela världen lyser i vackra pastellfärger! Alla dansar runt på små rosa ulligulliga moln!
Visst, livet har sina mörkare sidor. Verkligen. Men vi har alla varit där, eller hur? Och vi har alla kommit därifrån. Svårare än så är det inte. Man har alltid en tur OCH returbiljett till livets slum. Det är lika säkert att du kommer komma därifrån som att du kom dit. Det Vet Jag (så bry er inte om att säga emot)!

Idag har varit en drömmarnas dag. Jag har tänkt på allt jag Vill göra. Jag vill spela cello! jag aknar det något otroligt! Jag ska verkligen ner till musikskolan och jag ska ha tillbaka mina cellolektioner om jag så ska stjäla tillbaka dem! Sen ska vi dra igång bandet! Ja fy fan! Felicia and the kick AS (än så länge)! Min kreativa ådra pulserar hårdare för varje dag och ständigt får jag nya idéer! Vi får dra igång snart hörrni!

Nu ska jag koka mig en kopp te, titta på Tinas Coockalong och lära mig lite kemi!

Kom ihåg att Livet är till för att Levas!

Konstiga saker i luften

Jag måste få berätta om vad som hände mig häromdagen, i tisdags närmare bestämt!
Okej, det var på morgonen och jag var helt logiskt på väg till skolan. I slutet av Roslagsgatan, en bit innan övergångstället ni vet, står en ljust rosa bil. Bilen är igång och när jag gå förbi den hör jag någon säga:
- Ursäkta?
Jag upptäcket att det är mannen i bilen som pratar med mig, han är i 30-års åldern och sitter med pekfingret i munnen.
-Ja? svarar jag bara.
-Skulle jag kunna få fråga en sak? Frågar mannen
-Javisst! svarar jag som tror att han kanske vill ha en vägbeskriving eller något liknande.
-Kan du sätta dig i bilen? säger han med en ganska skarp ton.
-Va?! säger jag och tänker ungefär samma sak fast med mycket fler utropstecken.
-Kom igen, snälla gör det! Ber han.
-Ehh nej. Blir inte helt oväntad mitt svar
- Snälla, gör det bara säger han nu, lite mer som om det vore ett krav.
-Nej det går inte. Hejdå. Svarar jag och går med onaturligt snabba steg därifrån.

Jag menar, Vad fan var det där för något!? På en tisdagsmorgon. Nej, han kan inte ha varit frisk och jag kan säga att jag nu blir lite lätt nervös när jag ser en rosa bil. Jag såg faktiskt bilen, med samma man i, senare på dagen när jag stod och väntade på en buss vid Gustavslund. Jag hann bara snappa upp bokstäverna på nummerplåten men jag kan ju skicka ut en varning till alla om en ljusrosa bil med SSG på nummerplåten. Obehaglig händelse. Fy!

Imrgon bär det av till Erkenlaboratoriet för en Helspännande dag med Natur! Jaja, det är skönt att komma ut från skolan lite i alla fall.
Nu ska jag baka ugnsstekta äpplen och sen blir det väl lite idol. Jag fyller min tid här mer mat, bakverk, TV och städning. En vardag med guldkant, eller hur?

Här är också en bild på örat! (för övrigt den första bild jag lägger upp på bloggen) Det gör väldigt ont, vaknade flera gånger i natt av att jag råkade komma åt. Jag är överkänslig, jag vet, men det är klart att jag välkomnar alla chanser att få gnälla lite

Testar änglavingarna

Hej och hå luden tå!

Jag älskar onsdagar, min lilla lillördag! Vad annars kan jag göra när den för med sig en så underbar och lång sovmorgon? Jag behöver inte vara i skolan förens klockan 1. Ere helg eller? ja, lite så känns varje tisdagkväll och onsdagsförmiddag. Jag och resten i NV07 (som inte har miljökunskap... ha ha ha) firar alltid mitten av veckan! Och det med rätta!

Idag går också mina tankar till Gabbi som igår fick sitt körkort och det innebär att jag har ännu en vän med bil! Och så självklart till min lilla Fina-Fia som fyller 18 år imorgon! Grattis till dig, min fina vän!

Idag har jag varit modig. Idag har jag testat min frihet. Jag måste göra det ibland, testa och se om valet, friheten och modet verkligen ligger hos mig. Och idag kändes det som att jag verkligen behövde försäkra mig om den saken. Så vad gör jag? Jo, jag tar ett till hål i örat! Jajjamensan, nu ska ni se på en stolt Amanda! Jag har länge tänkt ta hål högre upp på örat, ni vet vid böjen, men aldrig riktigt samlat mod, ork och tid nog att göra det. Men så idag, när jag var på väg hem från skolan fick jag för mig att ta en annan väg hem, genom stan. Och på väg genom stan går jag förbi en guldsmedsaffär som jag minns att man kunde pierca sig i öronen hos, i alla fall för en herrans massa år sedan. Så ploppade den här tanken upp i huvudet på mig: Varför tar jag inte hålet nu? Vad är det som stoppar mig? Jag insåg snart svaret: Ingenting. Och 10 min senare var det klappat och klart! Jag kan säga att jag växte minst 13 cm efter det! Och jag vet att ni som sticker säkerhetsnålar genom öronen som om de vore nåldynor säkert fnyser nu och undrar vad som var modigt med att ta hål i örat? Men jag kan tala om att för mig,för nålrädda, konsekvensanalyserande Amanda var detta M O D I G T! Och hör sen!

Nu sitter jag och hjälper min syster med sin [högstadie] matte, hon har prov imorgon. Jag älskar matte när det är såhär lätt, jag vill inte återvända till Matte D, aldrig igen!
Nu ska jag och mitt ömma öra koka oss en kopp jordgubbste och sega ut resten av den fina onsdagen!

Puss och Kram!

Vill du starta om?

Nu börjar vi om. Vill du starta om datorn? Vill du starta om livet? Ja. Klick. Klart. Som glas.

Jag är i alla fall hemma igen och nej, jag ska inte åka tillbaka. Jag är här för att stanna.
Vad var det som var fel undrar ni. Jag tänker ge er en ytlig förklaring som kommer att lämna lika många obesvarade frågor efter sig som Hans och Greta lämnade brödsmulor, men det är allt ni får så lev med det!
Det jag kan ge som förklaring till de så hastigt ändrade planerna är att människor, eller i alla fall jag, förändras. Dagar, månader och år glider inte förbi sådär omärkt som man kanske kan tro. De sätter sina spår. De formar en som ett barn formar modellera (till en färgglad och abstrakt klump). Det är den stora men ack så simpla förklaringen. 5 år förändrade mig, gav mig andra perspektiv, mål och visioner. Min tajming att inse det kan ju ifrågasättas men jag åberopar rätten att fela som människa. Mitt USA-äventyr blev lite av en Jag-kom-Jag-såg-Jag-kom-till-insik-Jag-åkte-hem saga. Visst, Caesar kanske gjorde det lite snyggare men vafan, jag är ingen romersk diktator (än) bara en simpel, förvirras och abivalent flicka. Jag tyckte jag gjorde det skapligt.
Men jag vill bara be om ursäkt till alla er som blev besvikna, på alla sätt. Jag var bara tvungen att göra det såhär, och nöden har som bekant ingen lag men förlåt ändå till alla som kände det där lilla stinget av besvikelse, Det var inte min mening.

Vidare: vad händer nu? Inte en blekaste. Men jag ler när jag tänker på framtiden. Den ser ljus ut från där jag står. Jag känner mig redo att tampas med Höst och Vinter, jag känner mig redo att ta mig an NV, skolan och allt vad det innebär. Jag är redo att ta mig an livet. Jag känner en lust, ork och glädje som jag inte haft på väldigt länge. Nu är det dags att börja forma mitt eget liv, se en längre avlägsen framtid. Planera den, drömma om den men framför allt, njuta av den! Och njuta av Nu, idag, precis här!
Varför känns det som att jag står och predikar?
Haha, det känns lite som att jag skulle hata, verkligen Hata, mig själv om jag hade läst det här för några månader den. Jävla optimist hade jag tänkt. Och jag gissar att det nu säkert finns andra som tänker ungefär i de banorna, Jävla optimist, gå och Dö. Men jag önskar er allt gått och hoppas att ni, liksom jag, en dag blir frälsta av Det Luddiga,Glada och Gulliga! You Got To Have Faith, eller hur?

Nu tycker jag att vi har börjat om lite. Ni lade märke till namnbytet hoppas jag? Inte jättesnygg layout än, men jag måste komma åt min egen dator för att kunna gör något åt den saken så ta't lugnt, det är på gång. Men ja, jag vill just nu se mig som en pärla. För pärlors yta blir bara vackrare ju hårdare och vårdslöst den behandlas. Och det är det jag tror på: Det som inte dödar dig gör dig starkare. Kanske till och med vackrare (Det kan vi ju i alla fall hoppas på ^^).

Nu känner jag mig redo att tampas med resterande del av denna måndag men jag kommer tillbaka, var så säkra!

Nederlag...

Okej, jag måste erkänna mig besegrad.
USA har avväpnat och besegrat mig. Jag ligger blodig och döende på slagfältet.
Jag ska åka hem. Nu är det bestämt.
Jag vill inte vara här och jag har egentligen inte velat det under väldigt lång tid.
Jag har bara inte lyssnat på mig själv. Och det har jag passat på att göra nu (jag älskar tajming).
Men förhoppningsvis kan jag börja NV07 igen och att allt kan gå tillbaka till det normala.
Jag känner mig hemsk, svag och dum men det här känns ändå rätt. USA var inte min grej, det var min gerj för 3-5 år sen men jag har utvecklats och förändras. Jag vill inte vara här och jag kommer inte stanna här.
Imorgon får jag vet lite mer förhoppningsvis. Kanske ett datum. Men en reträtt är kommande inom en snar framtid.
Bara så ni vet: Jag kommer hem.
<3

Har ni pizza i Sverige?

Hej och hå,
Här kommer ännu en hälsning från er lilla utvandrare. "Lilla" för att jag verkligen känner mig liten i flera aspekter. För det första så kan jag ju redan bekräfta "fetmamyten" (om det ens behövs). Oboy, det finns en heeel del Feta människor här. Det känns som att jag kan bli nedtrampad när som helst!
För det andra så känner jag mig som en 8-åring igen, och jag kommer nu mera se på 8-åringar med mycket mer respekt! Det känns som att jag bara släppts ner i en helt främmande civilisation och jag förstår inte mycket, om ens något.
För det tredje så är min största önskan just nu en famn. En varm famn som jag kan krypa in i, omslutas i, gråta i och somna i. Jag på ett sätt önskar att jag var liten igen.

Det här är tuffare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Visst, jag visste att Sverige och USA var annorlunda men inte att de var som månen och mars. Så mycket nya intryck! Så mycket konstigheter. Jag har läst på lite sen sist (med mitt överannalyserande sinne så borde ni inte bli förvånade) och jag verkar lida av symtomen till vad som kallas en kulturchock. Jajjemen allihopa. Och det är Inte, ur någon som helst vinkel, kul! Snarare panikartat. Jag får som panikångest några timmar varje dag då alla tankar blir otroligt starka och oundvikliga.
Det känns lite som att alla ljuger för mig. Jag litar inte på mina vänner när de säger att de kommer finnas där när jag kommer hem, jag litar inte på min pappa när han säger att familjen kommer att finnas där när jag kommer hem och jag litar inte på Hjalmar när han säger att han kommer att finnas där när jag kommer hem. Stackars vänner, familj och Hjalmar. Vad mer kan de göra än upprepat lova och lova och lova att de lovar. Jag SKA tro på det, jag VILL tro på det. Snart gör jag nog det, men fram tills dess: Förlåt och snälla, stå ut med mig, fortsätt övertyga!

Ännu ett låångt inlägg, förlåt till er rastlösa, men jag måste bara berätta om människan jag träffade idag: Katie. Hon fyller 18 i år och kommer att vara junior precis som jag, vi kommer att ta samma buss till skolan på morgonen och hon bor tvärs över gatan från mitt hus. "Fan va bra" var min första tanke men tji fick jag! Ojojoj, vilken karaktär. Hon Skrämde Skiten Ur, den redan livrädda, Amanda! Hon sa i princip att alla som gick i Zephyrhills High School är idioter som mobbar alla så fort de får en chans. Hon sa att jag skulle hålla mig till henne och hennes grupp (som förövrigt ses som lite av gother på skolan) hon sa föräkrande saker som att "de ser efter varandra", "de har varandras ryggar". Herregud! Sen sa hon att jag skulle undvika alla sportsfånar och istället för att umgås med människor i caféterian skulle jag sitte lite enskilt och hålla mig för mig själv, då skulle ingen lägga märke till mig och i och med det inte mobba mig.
Hon sitter där och matar mig med skrämmande information samtidigt som hennes lillasyster sitter bredvid mig och kastar frågor på mig som "mamma säger att du kommer från en Väldigt annorlunda kultur, så du är väl ganska konstig?" eller "har ni pizza i sverige?", "Har ni biografer i Sverige".
Så, om jag sta ta Katies information som sann och riktig (vilket jag faktikst inte ska) så ska Zephyrhills High School ses som ett fängelse, med galna interner och små gäng som "ser efter varandra". Herregud! Hon får ursäkta om jag kanske bestämmer mig för att se mig om efter lite alternativt umgänge.

Jag mår bätte just nu för stunden men jag räknar med att jag kommer må dåligt ett tag imorgon också och att det kanske kommer fortsätta så ett tag. Men jag lär mig långsamt att hantera det. Imorse t.ex. så vaknade jag först (jag går fortfarande på Sverigetid) och jag gillar absoult inte att vara ensam när jag mår dåligt så jag drog på mig badkläderna och tog några ursinniga vändor i poolen, ganska nice terapi va? Men det hjälpte. Jag har sagt till mig själv att det ska jag försöka göra så fort jag måste få tankarna på annat. Antagligen kommer ni att få hem en väldigt vältränad Amanda igen om 10 månader. Om det fortsätter såhär menar jag.

Fortsätt höra av er, ni hjälper mig mer än vad ni någonsin anar!
Jag älskar Er, tack för att ni finns!

Upp och ned, ner och upp...

Jag mår inte så bra just nu, tyvärr. jag känner mig väldigt ensam och den saknad jag känner efter allt är enorm! jag fattar inte vad jag gör här just nu...
Det är varmt, för varmt! Ich inomhus är det nästan för kallt! Jag är trött och eftersom att klockan är snart halv 11 hos er men bara halv 5 här så måsta jag hålla mig vaken en massa timmar till!
Jag känner mig otroligt ensam och det känns som att mitt liv har gjort slut med mig...
Men det är ju jag som valt det här. Var det rätt val då? Jag vet inte just nu om jag ska vara riktigt ärlig...
Igår när jag kom hit och lite på vägen kände 90% av mig att jag bara ville vända och åka hem igen, idag länner ungefär 75-80% av mig den känslan, jag hoppas att den siffran fortsätter att mindska... Men det här är blytungt just nu.

Jag var i min nya skola idag och valde ämnen för året. Okej, förbered er på att kanske bli lite avundsjuka. Mina val: Engelska och amerikansk historia (det var ju ett måste), psykologi 1 och 2, en lätt spanskskurs, drama och gitarr. Ja, var är matten, kemin och allt det där andra jobbiga? Inte i mitt schema i alla fall ;)

Okej, just nu är inte allt tipp topp men jag hoppas på framtiden. lästa precis de kommentarer jag fått och mådde genast lite bättre, maila mig snart för när jag hös av er känns allt bättre!

Vi hörs!

Älskar Er!

Vad håller jag på med?

Åh herrejävlar!
Vad har jag egentligen gett mig in på!? Vem bestämmer sig för att lämna ett Bra, Kul och Fint liv och åka till någonting helt okänt? Ibland undrar jag om jag verkligen är bra för mig själv...
Börjar få lite resefeber nu... Vaknade tidigt imorse och kunde inte riktigt somna om, jag kände en ångest inombords, en stark oro över hela det här spektaklet. Lite den där "Vad håller du på med" -känslan.
Men nu när jag tittar ut genom fönstret (det regnar) och jag ser mig omkring här hemma och i Norrtälje så känner jag det i mig igen. Den lilla äventryaren som bor innuti knackar på igen och den lilla filuren har Inte resefeber, det kan jag garantera! Det här är en dröm som jag haft länge, riktigt länge och drömmar går som bekant inte alltid i uppfyllelse, den här har gjort det... Så egentligen vet jag inte varför jag tvekar. Eller jo, jag vet. Det är för att jag åker ifrån ett gäng underbara vänner, en jättefin familj och en omänskligt fin pojkvän, Jag älskar dem allihop! Er allihop! Det är det som kommer bli svårast, att sakna er mina älskade! Men det gissar jag kommer skina egenom mina framtida inlägg, annars vore den ju konstigt.

Nu ska jag ner på stan och köpa de sista små penalerna inför min lilla resa.

Ni hör av mig!

Greetings from Amanda!