2010!

Jaha, då var 00-talet avklarat och det gick väl rätt smidigt? Det är svårt att tänka sog at för 10 år sedan satt folk och bet på sina naglar och slet sitt hår i oro över vad det stora milleniumet skulle föra med sig. Nu kanske det här med 2010 känns lika spännande men det är ju tio år till. Det är det första hela deceniet jag har avklarat men snacka om att 10 år går fort, de riktigt flyger förbi.

Nyårsafton är ett spännande fenomen. Bara ordet får tusentals bilder att ploppa upp i huvudet på mig. Jag ser festklädda männikor, musik, raketer, bubbel, fin mat etc etc. Men egentligen hur många såna kalasnyår har man haft. Jag personligen har inte haft en enda. Varje år blir man alldeles jättetaggat inför den här dagen, dagen som är början på något nytt och som ger en en möjlighet att lämna allt som hörde förra årat till bakom sig. Men det yckas ju alltid, Alltis (i mitt liv i alla fall) dyka upp något som krossar de där bilderna i huvudet. Alltid. Men nu säger jag inte att nyår alltid är skit, tvärtom men den blir Aldrig som man har tänkt sig.
Det här året blir det jag, Hjalmar, min pappa och lillebror som fira. Och jag hoppas att det blir jättemysigt!

Nu är det bara vänta och se vad det nya året för med sig till oss, antagligen blir det ett till galet kärleksår, ekonomin blir spännande och för att inte glömma att det är slutspurten av gymnaiset nu. Ett jättespännande år tror jag att vi har framför oss.
Nu gäller det bara att samla mod nog att möta det.

Öppna ögon?

Jag känner mig lite grå. Inträngd i ett hörn. Jag är lite rädd. Mycket ängslig.
Jag har varit, är, naiv, blåögd. Är det bara mörkret som gör det eller är det bara mina blå öon som blir bruna igen? Jag ser mig omkring, jag ser på världen, dåtiden, nutiden, framtiden,i mitt rum, i mitt huvud, i mitt hjärta. Vad finner jag? Jag finner en alternativ sanning. En hemsk, mörk och elak sanning. En sanning som man kan gråta i timmar över men som inte kommer att försvinna för det. Det kan i alla fall vara en sanning, veta kan man ju nämligen aldrig. Och det vore skönt om den här bara visade sig vara ljug.
När jag ser på allt så blir en sak tydlig. Livet, det ljusa, vackra, glada livet kanske bara är en fasad. Ibland hör jag människor säga till mig att livets väg är kantat av tragedier. Tragedier som ska påminna oss om hur Bra vi har det eller som kanske visar oss hur vi Inte vill ha det. Att livets väg är en vacker landsväg som slingrar sig genom ett vackert landskap men gröna ängar, blå himel med vita sagomoln och en horisont som ger löften om lycka och lugn.
Fel. Fel fel fel fel.
När jag ser runt så får jag känslan av att livet är tragedier kantade av lycka.
För tragedierna som händer är inte bara små saker som misslyckade prov, tjafs och borttappade saker. De är så mycket mer. Så mycket större. Det är svek från alla möjliga håll och världar, smärta både in- och utifrån. Lyckliga saker är inte stora. Oftast inte. De är just de där småsakerna som man ska vara så uppmärksam på och som man måste lära sig se. Men i Den stora vågskålen, vad väger egentligen tyngst? Egentligen.

Usch, jobbiga tankar som inte hjälper en någonstans.
Jag vill vara glad, blåögd och naiv, hellre det i alla fall än det här...
kanske är det övergående...

God Jul!

Lite sen men det är ju bättre än aldrig, som det sägs!
Jag har haft en jättemysig jul hittills, och den är ännu inte slut!
Fått fina julklappar som en ny mobil, bakbok, skiva, bok, prenumeration, SATC-boxen,presentkort, farmorraggsockor etc. Är väldigt nöjd med alltihop!
Imorgon kommer hela tjocka släkten hit på vår årliga annandagsfest, det ska också bli jättekul!

Idag har jag och lillebror varit i Sthlm, puckad som jag var insåg jag inte all ALLT skulle vara stängt så lite besvikna blev vi men vi glömde snart att det där och hade en mycket fin dag! Vi såg på Alvin och gänget 2 och det var ju inte heller fy skam!

Nu har jag en jättemysig jul som påminelse om att julen är en Fin högtid, inte en stressig!

Puss!

Happi happi, joy joy!

Jag älskar att baka. Till en viss gräns. Idag har jag bakat lussekatter, chokladknäck, två sorters kola och saffransskorpor (som står i ugnen as we speak). Det är presenter till min käre pojkväns familj. Eller presenter, julklappar kanske det kallas såhär i juletider. 3 dagar kvar nu! Jag hoppas på en riktigt mysig jul! Jag behöver lite kvatitetsmys nu!
Jag har blivit förälskad i vår utsikt här hemma. Vitt. Vitt vitt vitt vitt. Och värmegolv på insidag, B-e-a-utiful!

Jag mår så bra, kan inte livet alltid vara såhär?

Jullov!!!!

Jag är ledig.
Vilken underbar mening! Jag vill bara säga den om och om och om igen! Jagärledig jagärledig jagärledig!
Välförtjänt. Verkligen välförtjänt! Jag har varit så trött den sista tiden, helt slut ända in i märgen. Men nu får jag förhoppningsvis lite välförtjänt vila. Baka, äta, sova, film, tv och annat såm kilngar samma klang. Heeelt underbart!!

Idag var det då julavslutning och jag vill inte låta pryd men när man börjar köra avsugningsskämt så blir man ju lite störd. Haha, jag låter Så pryd! Men aja, jag kände hur jag blev högröd i ansiktet (vilket gick jättebra till min och sofias skjortor) och jag kände mig väldigt besvärad. Men att en het Rudolf-brud i kortkort gör en avsugnings imitation på jultomten kanske gör ganska många lite ställda. Men okej, moderna tider, moderna seder... Måste kanske anamma den nya tiden, även om det innebär att man blandar in sex mellan Tomten och Rudolf.

Hjalmar kommer hit ikväll och tor mig, vi ska inte göra någonting. Jag hoppas på att det går en bra film på tv som jag ka somna till, ja, så rolig är jag!

Julpuss!

Betongklumpar kring fotleder och sinne

Jag fick en jobbig uppgift i förra veckan. De senaste 3 torsdagarna har jag och min fina Farmor åkt i till Stockholm och gått på Anhörigas AA-möten, något som verkligen var mycket bättre och hjälpte mer än förväntat. Sista gången är imorgon och tills dess tänkte de att det passade bra att ge oss en liten hemuppgift. Vi fick ett papper föreställande en glad gubbe, i och runt denna gubbe ska vi skriva saker om oss. Saker som Några av mina behov är:, Några känslor jag har, Jag skulle beskriva mig som, jag känner mig bra inuti när: etc. Och jag sitter nu och stirrar på det här pappret utan en aning om vad jag ska skriva! Vad känner jag? Hur är jag? Vad behöver jag? Jag har fått ned lite, att jag är en trygghetsjunkie är ingen hemlighet, inte för mig i alla fall, så det står med, men vad fan mer då? Jag känner inte mig själv så bra verkar det som. Nej, det är nästan att jag föredrar fysigplugget inför morgondagens Fysikprov. Magnetism och induktion, mumma! Men allvarligt, vem lägger prov sista skoldagen innan jullovet? Inte nådigt Lasse, inte nådigt.

Jag var tvungen att göra en annan jobbig sak i helgen, förlåta. Jag Hatar ordet förlåt. Men om ni tänker på det, om någon säger förlåt för något de gjort skapar den här personen ett ultimatum för dig, lite take it or leave it. Om personen har bett om ursäkt så kan den ju inte göra så mycket mer. Men alla känslor som finns kvar i den andre, i mig? Det är tydligen inte rättvist att forsätta vara arg på någon efter att personen har bett om ursäkt. Men ett futtigt, utnött och uttjtatat ord läker ingenting. Inte i mig i alla fall. Jag hatar ordet Förlåt. Värdelöst!
När jag iblend tänkter på svek, besvikelse och sorg, saker som jag tycker dyker upp alldeles för ofta i livet så blir jag bara deprimerad. Egentligen, vad kämpar vi så hårt för hela livet? Efter att "bli något", hitta sin plats? Men varför? Och vad är vitsen om livet ständigt ska kantas av smärta och svek? Ska man sluta hoppas och längta för att utesluta risken att bli besviken? Aldrig glädja sig åt saker igen? Så här nere i tankarna brukar jag inte vara men det här livet håller på att suga musten ur mig just nu.

Männiksor är svekfulla monster, med vissa undantag.

Sen skulle jag inte helt utesluta att Jean-Paul Sartre har något med den här sinnesstämningen att göra. Han är inte en humörhöjare direkt. Hoppas att julen kan väcka mitt hopp och min glädje till liv igen!

Ångest på nationell nivå

Åh, jag hatar det det här! Sitter med en uppvräkt mattenbok framför mig och en nationellt matteprov i kurs D nalkas - imorgon.
Förstår ni mig om jag säker att jag inte orkar? Nej, men om jag ska vara helt seriös så är den här känslan hemsk. Det känns inte som att jag kan någonting och det känns som att jag borde verkligen försöka göra någonting åt den saken. Problemet är att jag hamnar i nån tragisk apati och gör ingenting, förutom klagar och oroar mig.

Kan det inte bara bli imorgon eftermiddag nu! Jag hatar inför-prov-(speciellt-inför-matte-och-andra-skitämnen)-känslan. Jag vill bara gå och gräva ner mig i en grop. Hoppas att jag mår liite bättre imorgon efter skitprovet. Då blir det pepparkaksbak med Hjalmar. Jag önskar lite att jag hade en robot som jag kunde skicka iväg til skolan imorgon som kunde fixa provet åt mig och sen kunde jag ta över efter typ 13.00. Nån som har en sån robot at sälja till ett rimligt pris? Hör av dig i så fall, desperation är en väldigt obehaglig känsla!

Lögnare!

"Livet är en sexuellt överförbar sjukdom som alltid slutar med döden" - En definition av livet som jag hörde häromdagen. En sanning, eller hur? Men hur glad är den sanningen, sanningen om att vi alla ska dör och att ingen av oss är oövervinnerlig. Att alla i slutändan kommer att stå inför det okända och veta att det inte finns någon återvändo. Sanningar över huvudtaget skrämmer mig lite. De är ofta allt annan än vackra, de sårar ofta djupt och det kan ta lång lång tid innan man lär sig acceptera dem. Men hur hårda, kalla och råa de en må va så sömmer de sig alla bakom den hyllade och dyrkade ordet Sanningar. Jag kommer på nya sanningar hela tiden. Vissa sanningar byts ut mot nya under livet lilla gång och många är för smärtsama, de ignoreras. Men hur viktiga är de? Jag har aldrig levt utan sanningar, hur skulle det vara om det inte fanns några? Eller om de kanske fans men man valde bara att förneka dem allihop.
Jag är lite tveksam inför sanningar. Ibland är lögner mjukare, kärleksfullare.
Om Sanningarna är som de hårda fjärdrarna som håller sägen stabil och lagom gunging så är Lögnerna kudden, täcket madrassen och det andra mjuka som håller om dig om natten.
Utan fjärdrar skulle sängen vara alltför obekväm, visst. Men utan kudden, täcket och allt det där mjuka skulle varje natt vara kall och hård. Kan det vara så att Lägnerna är precis lika viktiga och fundamentala som Saningarna? och i så fall varför är det då så skamligt att ljuga?

En liten morgontanke från mig till Er.
Nu ska jag och min totalt odugliga högerhand (som för övrigt mår lite bättre nu) gå till skolan och se vad vi inte kan åstakomma!

Då var årets mysigaste månad igång!

Jag är Handikappad. En pepparkakshusolycka. Bränt socker är varmare än man tror.
Det ser helt groteskt ut, jag tycker att det är jätteläskigt och jag har äcklet på min hand! Jag funderade på att kanske lägga upp en bild på det men för er skull skippar jag det, vill inte ge er något obehag. Men ni kan ju föreställa er hur det ser ut på ovansidan av min stackars högerhand, den är totalt oduglig. Kunde inte spela min sista cellolektion innan lover pga den. Skit också!
Tacka vet jag Hjalmar! Vi var på bio igår, eftersom vi firade 17 månader, och vi såg Luftslottet som sprängdes (jättejättejättebra film förresten) och sen var han min persoliga uppassare resten av den dagen och den följande morgonen. Allt från att tvätta av mig sminket till att pyssla om mig när jag grät och skakade av smärtan halva natten (ja, SÅ ont gjorde det). Han är lite för bra den där Hjalmar... Men jag har aldig i hela mitt upplevt en sån smärta. Med ett liv utan benbrott och stukningar har jag egentilgen ingen aning om vad smärta är. Tills nu... ajajaj...

Läk fort snälla hand, jag behöver dig till allt matteplugg som måste göras!!!

Genombrott eller bara ett jävla traggel?

Oj, lite bloggstopp har det varit nu... Men ibland måste tråkigare saker prioriteras...
Jag har tråkigt, inte just nu utan mest hela tiden. Det är grunden till allt just nu, tråkighet. Ingen snö, ingen fin höst, ingenting. Segt plugg, segt liv, seg Amanda.

Men en konstig sak hände mig igår (tror jag att det var). Jag satt och pluggade och fick en tanke i huvudet. En liten tanke som växte och växte och jag blev lite, eller nej, snarare väldigt, funderasam... Kan detta ha varit ett genombrott? Vad det var för tanke? Jo *trumvirvel*.... Min Framtid! Kanske har jag hittat något... Kanske är det så att jag vil bli: Psykolog. När tanken poppa upp så kunde jag liksom ine släppa den... Den satt som berget. Är det et tecken kanske? Vet inte... Kanske är det så att min hjärna har börjat öppna upp sig lite inför framtiden och inte längre ser allt som tråkigt och omöjligt... Kanske.

Jag hittade två roliga små saker jag har skrivit någon gång. Jag satt och ihärdigt pluggade biologi när de dök upp, där i biologiblocken. Haha, och jag hatar att läsa saker jag en gång skrivit, har en hel mapp på datorn med dessa små texter så att jag vet att jag inte ska gå in där. Men på kul så delar jag med mig av dem nu tänkte jag, så vältra er i vad ni vill:


Höst
Molnen gråter över all värdens orättvisa
Vinden sjunger sin järmande klagovisa
Trädens löv ger upp och faller blött
den fuktiga dimman suckar trött
När den bistra, blöta luften fyller mitt bröst
vet jag att det är höst.

Vinter
Världen och marken knastrar där jag går
vätan och kylan biter sig fast i mina tår
Som täckt av kristaller glittrar landskapet till
snöflingan yr vartens den vill
Med silverandedräkt och i en fryst atmosfär
känner vi i märgen att vintern är här.


Och den här gav mig det godaste skrattet när jag hittade den:

När jag blir stor ska jag starta en klubb
och alla sura flickor får vara med.
Där ska vi klaga på killar och hårstubb
ja, vi ska alla vara sura som murken ved.

Så många vuxna gör inte annat än att klaga
som om livet inte är menat att bli bra
När jag blir ledsen ber jag bara mamma om en saga
Sen brukar de sura tankarna låta mig va'.

Min syster är stor, arg och dum
hon vill aldrig längre le
När hon kommer hem låser hon in sig på sitt rum
och mig vill hon adrig leka me.

Mamma säger att så blir alla stora tjejer
att jag kommer att förstå en dag
att alla mina lekar och saker byts ut mot andra spännande grejer
är det så att bli stor, ja, då vill inte jag

Varför gråta, fundera och kämpa i varje andetag
Varför sluta njuta?
Varför inte se livet som en enda varm sommardag
Om det är så jobbigt att leva kan man lika gärna sluta.

Överreagera mera... (?)

Oj, hej och hå. Vilket deppinlägg det blev igår. Men saker är lite depp just nu, så ni får helt enkelt stå ut med mig, eller så gör ni det inte, upp till er.

Ni vet känslan av att nerverna ligger utanför huden, blottade och sårbara. Den har jag just nu, och den i samband med sur mjölktrasehjärna ger er.... En disfunktionell Amanda! Det är knappt så att jag känner igen mig själv just nu. Jag är som i den där reklamen för LOKA eller Ramlösa eller var det nu än är, nu vet den där människorna är helt suddiga. Suddig och utan konturer, ja det är en ganska bra beskrivning av mig just nu... Här, skärp dig nu. Om det ändå var så enkelt.

Bläää... Förlåt mig, jag vet inget annat just nu.

Men jag älskar mina vänner, utan dem skulle livet verkligen vara skit.

okej seriöst, var stämplar man ut?

Nej. Nej nej nej nej nej. Nej.
Idag verkar disktrasemjölken blivit ännu surare. Jag är helt slut i hjärnan. Jag håller det fem timmar långa svenska nationella som delvis misstänkt för det. Resten skyller jag på vuxenvärlden. Ibland undrar jag varför så många vuxna är så olyckliga. Blir livet automatiskt misserabelt när man kommer över 40? Det verkar ju vara så... Och det ger en igen vidare lust att själv hamna i det träsket.

Just nu är det här livet lite av ett skitliv, jag hoppas att det är övergående.

Om man vill men ändå inte...

Idag är jag arg på ett flertal människor. Riktigt förbannad. Arg för att de är så oförmögna att förstå. Arg på att männiksor prioriterar fel.

Jag har haft en dålig dag idag. Har haft en känsla av att ha en blöt gammal disktrasa där hjärnan borde sitta. En lång och seg skoldag även fast den inte var lång och inte fylld med så mycket alls. Snarare roliga saker än tråkiga. Var hos Sofia i Malsta igår, kändes som helg i början av veckan. Halv 8 hos mig och jättegod efterrätt är verkligen grädden på det berömda moset. Sovmorgon idag, sista kemilektionen NÅGONSIN!!! Sista matte D lektionen. En dag som på pappret såg väldigt bra ut. Men något bestämde sig för att hälla sur mjölk på en gammal disktrasa och trycka in i skallen på mig.

Det värsta som finns tror jag är att bli besviken, och framförallt att bli besviken på människor. När det gör saker man inte tror att de skulle kunna göra, väljer att göra andra saker än det som man trodde de ville göra. När människor överraskar på ett negativt sätt. En kinderägg av blåmögelost och saltlakrits, typ.

Ett argt brev upptejpat på min spegel har gett mig huvudvärk. Ett brev från en sur gammal gubbe som tycker att jag är oansvarig och inte att lita på för att mitt rum är stökigt (!) , men som tycker stort om mig - trots allt. Trots allt, pfh - Fuck it.

Jag känner för att stämlpa ut ett tag. Ta en time-out från allt. Har verkligen tappat gnistan. Känner knappt igen mig själv på insidan längre. En alltid lika underbar känsla.

Fy, enda skälet til att någon skulle bli glad över att ha besökt min blogg idag är om den blir skadeglad. Isåfall: skratta gott, jag känner mig som ett skadeskjutet djur som ligger och gnyr vid kanten till en motorväg.

Ha Ha Ha

Lite för hälsosam?

God morgon!
Och det är sannerligen en God morgon! Jag har nämligen kunnat sova. För typ första gången på hela den här veckan! Och inte så lite sov jag heller. Vaknade nu vid 1. Underbart!

Jag gjorde ett test härsomdagen som sa mig att jag skulle leva tills jag var 104 år gammal. Det hoppas jag verkligen inte att jag gör. Förstå vad hemskt att med största säkerhet inte kunna ta ahnd om sig själv överhuvudtaget under se typ sista 10 åren. Fy. Känna hur kropen blir tröttare och bitvis ge upp. Drabbas av krämpa efter krämpa. nej fy... SÅ gammal och gaggig vill jag inte bli. Inte direkt så jättelockade.

Egentligen har jag inte så mycket mer att tillägga just nu. Hoppas att eran helg blir bra!

De trigonometriska funktionernas derivator...

Sitter med matteboken uppvräkt framför mig och känner mig allmänt olustig. Hatar matte. Hatar. Men det verkar inte spela någon roll, matteprov ska man ha likt förbannat och yes, på fredag dyker ett av dem upp! Ett underbart matteprov över 90 sidor, skjut mig långsamt...

Jag är alldeles för trött för att jobba matte, för att tänka eller för att ens fungera överhuvudtaget. Jag jobbade igår, 17-22, efter att ha gått i skolan till 16. Blä. Sen ska såklart pappa tjafsa om något obetydligt när jag kommer hem och När jag väl kommer i säng är jag för arg för att sova. Sen ska jag jobba imorgon också. Lite till blä alltså. 06.30 till 11.00. sen är det bara att pallra sig iväg till skolan som börjar 13.00 och som slutar 16.40. Och som lite grädde på det berömda moset har vi ju cellolektion till halv 6. Sen får jag springa hem och jobba matte.
Jag säger det igen: B L Ä.

Har gått och blivit morgontrött också. Kanske kan det vara så att morgontrötthet smittar? Lite som svininfluensan. Isåfall är Hjalmar smittkällan. Imorse snoozade jag i över en timme! En timme! Det är så olikt mig man kan komma! Jag brukar vara uppe och hoppas efter max två tafsar på sov-knappen. Och det är vetenskapligt bevisat: Man blir tröttare av att snooza. Varför går saker och ting emot mig?

Sen vill jag bara medela alla som nu väljer att läsa att jag Inte tänker vaccinera mig mot grisen! Jag har jättebra arrgument också, som att allergier har ökat så mycket på senare år just eftersom vi sprutar in en massa skit i oss som gör immunförsvaret rastlöst och gör så att det börjar hoppa på helt oskyldiga saker, som pollen eller djurpäls. Små immunhuliganer skapar vi med de där små sprutorna! (Sen att jag är läskigt spruträdd hör självklart också till saken men mitt andra argument låter mycket mer vetenskapligt korrekt och något som lättare skulle hålla i någon form av debatt, men jag Hatar sprutor, Hatar!!!)

Nej usch, jag vill inte säga det men nu måste jag kräva 2 timmar till matte av mig själv, tills jag går och lägger mig. Ska upp vid 5 imorgon och är är redan ett utpumpat lik... Det talar kanske för sig självt.

<3

Fredagsmys minus myset.

Okej, rubriken kanske överdriver en aning... Helt mysfritt är det ju inte i mitt liv denna fredagskväll men mitt pojkvänsmys uteblir dessvärre, och det mina vänner är riktigt kvalitetsmys! Men han ska sova hos en vän han och jag få ta mig en kväll med familjen och Idol (Nu kan Hjalmar inte skylla på Mig om jag fastnar i skiten igen, det finns ju ingen som kan rädda mig ifrån det!)


Men som sagt, liten överdrift att säga att det är total mystorka. Idag har jag faktiskt redan haft det jättemysigt redan! Hjalmar sov här igår, det blev en sen kväll med How I met Your mother-avsnitt och The Proposal, som faktiskt var riktigt bra, trots att Hjalma efter 10 min gett mig ett kort genomdrag om exakt hur förutsägbar filmen var genom att berätta vad som skulle hända genom filmens gång. Jag sa inte emot honom, vilket inte gav någon prestiche i att ha "gissat rätt" och hänsviar bara till romantiska komediers oskrivna (eller vad vet jag, den kanske finns nedskriven någonstans?) regel: De Ska vara förutsägbara. Det är den genrens grej! Men jag kan rekomdendera den! Sen imorse var inte Hjalmar det sura Morgonmonstret han brukar vara och morgonen blev också mysig. Efter våra 2 lektioner idag ville Nyblivna körkortsinnehavaren Sofa köra hen mig och Gabbi, vilket jag inte alls protesterade emot. Jag och Sofia bestämde oss för att köpa lite fikabröd och åka hem till mig för att fira helgen. 2-1 till Sofia i Vem får sista ordet? Och jag erkänner mig besegrad. Men mysigt var det i alla fall!

Jag kan väl överleva resten av kvällen med lite medelmys. Det beror då helt på humöret på framförallt 2 personer i den här familjen: min pappa och min syster. Ujuju, det är som att spela ryskroulett och det du har att förlora är inte ditt liv utan den fredagskväll... Jag väntar med spänning!

Så, men nu är det helg igen och jag har haft min sista Kemi-labb någonsin! Hallelueja!!!!

Måndag efter lov...

Just nu sitter jag och funderar på om det inte vore bättre om Sverige hade diktatur i stället för demokrati. Det hade varit fan så mycket enklare att plugga in hur Sverige styrs då i alla fall. Men det är med styrelseskick kanske inte är något man ändrar över en natt... eller?

Samhällskunskaps "test" (my ass) imorgon och jag vill inte plugga! Jag kan fylla hjärnan med så mycket annat som är så mycket roligare! Jag skulle kunna sätta mig med gitarren och fortsätta knåpa, sen skulle jag kunna sätta mig med cellon och bli alldeles jättevarm om mina just nu jättekalla fingrar, jag skulle kunna fortsätta dansa mig varm Samtidigt som jag tar kort på mig själv, endast iförd mjukisdräkt, jag skulle kunna leka med mina pärlor och pärlplattor. Det finns SÅ mycket som jag skulle kunna göra! Vad ska jag göra? Jo: Plugga Samhällskunskap. Jag ska nog försöka fixa det där med diktatur under natten så kanske jag kan ägna resterande delen av min kväll åt pärlplattor och mjukisdansande!


Jag vill bara prata lite om Evighetsvägen (sen lovar jag att forstätta läsa om hur intressant Sverige styrs). Evighetsvägen är den jättelånga, jättetråkiga, jätteraka vägen vid vattnet när man går igenom parken. Där går jag [nästan] var eviga dag. Om vägar kunde prata, då skulle evighetsvägen ha otroligt mycket att prata om! Det är ju så att den här vägen är inte så särskilt trafikerad av fotgängare och det raderar alla min hämningar. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit när jag har gått där, hur många föredrag jag (högt) har dragit igenom, hur många förmaningar jag repeterat och önskat att jag kunnat ge till folk. Vem behöver en psykolog när man har en Evighetsväg? Inte jag i alla fall! Jag älskar den vägen lika mycket som jag hatar den!

Nej, vet ni vad, nu måste jag sätta igång på allvar med det här. Jag har ett Halv åtta hos mig att titta på, en middag att äta, en regering att störta, en diktatur att införa.

Så mycket att göra så lite tid!

16 månader

Idag har jag och Hjalmar varit tillsammans i 16 månader. Det här bilderna är två av de första bilder jag någonsin tog på honom. Jisses, det är tid sen! Jag med kort brunt hår (som jag saknar lite för mycket för att det ska vara kul) och han med den liten svart tuppkam. Titta på oss nu: Jag tillbaka med längre, blont hår och du med längre, hår i dreads. Vem hade kunnat ana? Inte jag i alla fall. Jag har i alla fall fortfarande väldigt roligt tillsammas med dig Hjalmar och jag älskar dig!

Städat har jag gjort hela dagen. Köket är snubblande nära helt klart nu och det innebar att allt vi en gång plockat ut därifrån ska in igen. Hejja, hejja. Inte så superkul direkt kan jag ju tala om. Men det står mellan det och Samhällskunskap och i det fallet väljer jag att återställa köket, any day.

Nu har jag jobbat i allafall och herregud vad nervös jag var innan! (Fråga Hjalmar, han var vittne) Jag trodde att jag hade glömt allt! Men jag blev faktiskt ganska fort varm i kläderna och 7,5 timmars jobb på en röd dag med 100,18 kr i timmer (dubbel OB: 200,36 kr/h) gav mig en rejäl slant inför jul och annat som kostar pengar, typ som livet... Så det var helt klart värt varje uns av nervostiet och allt annat som kom med mitt återvändande till Flygfyren.

Skola igen imorgon, fy fan. Vill verkligen inte, jag har börjar trysa och det är ett dåligt tecken. När jag väl börjat slutar jag inte förens i maj/juni. Nu vill jag bara ha jullov. Nu ska jag skynda mig igenom de här kommande 6 veckorna som står i vägen för mitt älskade jullov! Så nu blundar vi och springer igenom dem i ett blint raseri!

Puss

Överleva eller njuta, det är frågan...

Jävla skitlov. Ursäkta språket.

Men vad är det här för skitlov egentligen!? Det måsta finnas någon form av lagar, regler eller i alla fall riktlinjer om hur fort ett lov får gå... Kavlité före kvantitet brukar det kallas men när det kommer till lov verkar det inte som att de ha vägt in något av det. Nu sitter man ju här, torsdag eftermiddag, med högen av böcker framför mig. Ni må tro att jag överdriver men jag menar bokstavligt talat högen! De enda böcker jag lämnade kvar i skåpet inför lovet var Fysiken och Kemin. Resten ligger just nu framför mig i en stor hög och skrämmer skiten ur mig. Skitlov, bajs och pruttlov, sluta gå så fort!

Men jag måste ju säga att det här skitlovet fylls med ganska mysiga saker. Igår fylldes min tid med Sofia, te, mini-MIG och the bucket list. Jättefin film och jättefin kväll, som rymde såväl skratt som lite tårar. Just nu tar skrivandet lite tid eftersom att jag sedan 15.30 har hållit min ena tumme (ser du vad jag gör för dig hisp-Fia). Bara en dryg kvart kvar nu. Igår var det Mys i Malsta helt enkelt!

På lördag ska jag jobba också! För ja, jag har fått jobb! Jag har fått ett timvikariejobb på Flygfyren. Kan va jättebra att få jobba några dagar i månaden och få ett litet tillskott till studiebidraget. Jag ska absolut inte laga såhär inför jul i alla fall. Men jag är redan lite nervös, det känns som att jag har glömt allt sen i sommras! Tänk om jag gör bort mig fullständigt!? Halvkul.

Det börjar nästan bli mörkt ute och Samhällskunskapen skriker efter min uppmärksamhet. Fan också. Vem lägger ett "test" (bullshit) efter ett lov? Satan? Typ.

Mina tankar går tillbaka till den här tiden för 3 år sedan. Halloweenkväll hos mig. Världens underbaraste höstdag dagen efter. Vi fångade löv i höstsolen och inget kunde störa oss då. Fina, fina minnen! Och en underbart söt bild!

LSD och Lov!

Halleleluja! Dags för en paus! Dags för mindre oro, stress, skola, och annat som hör skola och skolvardag till! Happy happy!
Det knepiga med lov är ju bara att de inte riktigt vill hålla i sig. De envisas alltid med att ta slut alldeles för fort! Man planerar och planerar men nästan inga av planerna verkar hinnas med och i slutändan är man lika stressad som på en vanlig vardag för att man inte hunnit med något av det man ville eller skulle. Livet i sin helhet är egentligen ganska knepigt...

Idag bär det i alla fall av till IKEA. Jag vat inte riktigt vad som händer när jag kliver innanför dörrarna till detta gigantiska varuhus men något är det. Jag tror att det kan ha att göra med alla saker och färger... Det blir lite som att jag är jög på LSD eller liknande. Jag börjar prata i 230 km/h i stället för mitt normala 160km/h. Jag vill ha ALLT, från diskborstar till soffor. Jag får tonvis med lysande, brilljanta idéer och vill bara att folk ska se och hylla min genialitet! Men jag vet inte varför men jag möts ständigt av irriterade suckar och misstrogna blickar av resterande IKEA-sällskap. De vanliga dödliga verkar ha svårt att känna igen ett geni när de ser ett. Och genialitet ligger ju snubblande nära galenskap... Men vadå, lite IKEA-galenskap har väl ingen dött av?

Var på Blidö igår, var jättekul fast det kanske blev lite för mycket... he he he... Nog om det, nu står min far i dörren och ropar att vi ska åka (var god notera att jag har varit färdig att åka i en halvtimme och för 4 min sen stod han fortfarande i morgonrock, men nej, visst, det är väl jag som är seg)

Nu ska jag på en rejäl LSD och IKEA-tripp!

En Onsdag

Jag tappade lite bloggsting ett tag, jag ber er alla förlåta mig.
Just nu är det en tid av röra. Hela mitt liv är i en salig röra! Vad borde jag göra: Plugga kemi. Vad gör jag: Pluggar inte kemi. Fy! Dålig Amanda! Äsch, det är ju bara jag som drabbas och det här är inget att drabbas av, eller nått.

Jag tittade just nu på Bonde söker fru. Oj vad generad jag blev! Min samhällskunskapslärare förklarade häromdagen att hon inte klarade av att titta på BSF just eftersom att det var så pinsamt. Äh ja jag, det är väl inget att bli generad för. Där någonstans borde jag ha slängt in ett peppar peppar... För jag är nog fortfarande röd i ansiktet efter dagens avsnitt och "pussattacken" som kom med det. Jag dör! Viss kanske på en annan, lite havlpervers planet var det gulligt och jag måste ha någon avlägsen släkting på den planeten för jag tyckte att det var gulligt på ett sätt. Lite gulligt. På ett Litet sätt. Men mest var det pinsamt. Genant. Ujujuj.

Idag var min första cellolektion på jag vet inte hur länge! Åh vad kul det är att komma igång igen! Som jag har saknat den där trälådan med strängar! Visst, lektionen kanske inte gick sådär superbra, kändes som att jag hade glömt allting och att läsa de där små svarta prickarna på de där små raderna kändes lite som att läsa en avancerad kurs i kinesiska i början men det släppte mot slutet. Sen när man blivit riktigt varm i kläderna så var det ju lagom dags att sluta. Men som sagt, grymt skönt att få komma igång igen! Livet känns så mycket bättre när det fylls av musik!

Jag kanske revolterar helt och sätter mig med cellon nu istället för kemin...

Det vore kul men inte bra.
Som det mesta här i livet.

Sen skickar jag ut ett tyst litet gratitis i universum, den som känner sig träffad, simon, får göra det!

Grubbelsmurfen...

Idag undrar jag. Undrar och grubblar. På vad och varför. Varför finns det så många varför? Vad ska man göra åt alla vad?
Jag är hemma hos Hjalmar, han är i Norrtälje och repar. Jag flyr hit så ofta jag kan nu pga renoveringen hemma men det känns lite som att jag flyr från en krigszon till en annan, det här rummet är inte okej, jag tror att man skulle kunna uppskatta att det ligger ett15 cm tjockt lager med kläder och annat odefinierbart på golvet. Jag skulle kunna städa men å andra sidan varför skulle jag städa ett rum som inte är mitt och som obarmhärtigt fortsätter skräpas ner när jag inte är här? Ännu ett varför.

Det är inte roligt att bo hemma just nu kan jag tala om. Hantverkarna klampar in vid halv 7 snåret, när man knappt krälat ur sängen än, och de slösar ingen tid utan börjar direkt med de saker som låter Mest. Goodmorning Sunshine! Sen har vi ingen internet hemma. Det har tydligen kapitulerat. En i raden av saker som känner att de inte orkar längre. Jag borde seriöst fundera på att ha en psykisk utvärdering med alla våra prylar, med de elektriska som högsta prioritet, för att se vilka fler som är på väg att gå in i den berömda väggen.

Sen är jag väldigt fundersam. Om jag är arg på någon är det okej att vara det då? Den här frågan brottas jag med väldigt mycket just nu. Vilken dos "arghet" är okej? Vem fan bestämmer det? Har inte jag, den som faktiskt är arg, något att säga till om? Det känns om att det viktigaste i mitt liv är så pass ömtåligt att jag måste tassa på tå och arbeta med silkeshandskar för att inte krossa det. Men om allt det där tåtassandet och silkeshandsketramset krossar mig, spelar inte det någon roll? Det känns just nu som att jag har skrämts till tystnad och det oroar mig. Det känns inte som jag och om jag inte är jag, vem är jag då?

För övrigt så tänker jag ta tag i hela musikskolehistorien imorgon och försöka komma igång med min djupt saknade cello igen. Min själ törstar efter de djupa, allvarliga cellotonerna (om man nu vill uttrycka det på det sättet)
Sen har folk läspat till mig ovanligt mycket idag.

Men nu, tills vidare, adjö!


Varför känns det lite som att jag hamnat utanför bilderna, eller inte ens är med på dem...

Brevvännen 2009!

Jag har börjat ge efter för roliga små infall jag får, jag har upptäckt att livet blir så mycket roligare då! Jag tänkte i alla fall berätta lite om min senaste geniala idé: Brevvän! Jag vill ha en brevvän! Jag hade en när jag var jätteliten (eller jätte och jätte typ 8-9 kanske), en tjej som jag träffade upp i Sälen där jag är och åker snowboard några veckor om året. Men någongång lyckades jag tappa bort hennes adress och följden blev att vår kontakt dog lika fort som geparder springer.
Nu har jag tagit upp hela idén igen! Jag funderade en stund på var man kan få tag på en lämplig brevvän och kom för det första fram till att chansen att komma med i KP passerade för ett visst antal år sedan och för det andra kom jag fram till att med dagens teknink borde det vara nemas problemas! Så jag kastade mig in på google och hittade snabbt och enkelt en brevvänsförmedling, jajjemen, det finns! Reglerna var enkla: På den sidan sökte man brevvänner och Absolut ingenting annat! Kärlek var totalratat på den här sidan, inte för att det rör mig, kärleken är ju redan kirrad och det är ju just en brevvän jag vill ha- Toppen!
Jag la in en annons, en mycket simpel sådan men lite kort och gott om mig själv men jag hade väl inte några direkta förhoppningar om att få svar. Tji fick jag kan jag ju säga! Nu typ 1 ½ dygn senare har jag redan fått 3 svar på annonsen!
Ett var från Henrik i Malmö och han var 25 år. Hans mail var ganska kortfattat men jag svarade och nu får vi se om Henrik svarar igen.
Sen fick jag svar från en tjej som heter Lisa, hon skrev i princip inget om sig själv utan hennes mail innehöll en rad där hon sa att jag verkade trevlig och att hon gärna skrev med mig, jag svarade och nu vi får väl se hur det artar sig.
Sist men inte minst fick jag svar från Mats från Västerbotten. Han var 40 år. Någonstans i mig kände jag att åldersskillnaden där kanske var lite väl stor och vi verkade inte ha så jättemycket gemensamt, han hade en passion för amatör radio och arbetade på ett sågverk. Jag svarde att jag tyckte att han vekade jättetrevlig men att vi kanske skulle ha svårt att riktigt connecta med varandre.
Så för att sammanfatta: 3 svar hittills och 2 av dem har gått vidare till nästa gallringsrond! Jag tänker hålla er uppdaterade! (Det kanske blir mer spännande än Idol 2009)

Annars känner jag mig sjuk idag, känns som att jag skulle vilja krypa ner i någons famn och att denne någon skulle vara en söt sak med huvudet halvdreadsat och som vägrar läsa den här bloggen. Men han repar och jag ska iväg till Karin om en liten stund. Får väl ta den där famnen en annan dag...

Njut vidare i hösten!

Rosor på kinden och solsken i blick

Idag har jag, Sofia, Harald och Sissel plockat svamp!
Trattkantareller till tusen! Heöt klart värt rinnande näsa och istappsfingrar!
Det är som det som det är med myckat annat - det borde göras oftare!
Nu blir det trattkantarellspasta till famljemiddag imorgon!

Jag håller fast vid gårdagens stora Höstfjäskeri!

Söndag

Segsöndag.
Jag förstår inte - Söndagar är alltid sega!
Just nu regnar det ute och alla fönster skriker att det är höst. Men jag har kommit fram till att jag gillar hösten. I alla fall litegrann, I alla fall så här i början. Allt är så vackert. Färgerna är så otroligt fina! Visst, sommarens alla färger i all ära men jag måste erkänna att jag har underskattat mellanårstiderna - Våren och Hösten.
Jag har alltid sett på dem som årens väntrum. Ett segt och tråkigt ingenting som alltid kommer innan Årstiderna med stort Å - Sommaren och Vintern. Men jag har blivit visare med åren verkar det som. Det är nästan som att Sommaren och Vintern är små ytliga semesterromanser, man förälskar sig i det grönagrönagröna eller i det vitavitavita men mycket mer än så är det inte. De är de där jättesnygga hunkarna med lagom mycket muskler och solbränna som man kan vara förälskad i för bara ett ögonblick.
Hösten och våren är något helt annat. Vid första anblick är de lite som väntsalar, tråkiga, utan direkt värme eller kyla. Men då missar man djupet i dem. Se bara på höstens alla färger, alla nyanser! Det är egentligen helt otroligt! Att det finns så många olika nyanser av orange, rött och gult! Hösten har karaktär!

Jag gillar Hösten.
Den för med sig en nyväckt lust för att dricka te, tänka mysiga tankar och prata med människor man älskar. Man kan gråta och känna hur hela världen och himlen gråter med dig. Man kan skratta så att det dansar i magen och känna att alla de fallna, vackra höstlöven dansar med dig.
Hösten är personlig.

Idag firade jag Kanelbullens dag med morotskaka, te och syskon!
Familjen kan vara ett helvete ibland men ibland är den också ganska mysig!

Nu ska vi alla ta oss an vecka 41. (3 veckor kvar till lovet med karaktär1)
Lycka till!

gitarrplonk och gitarrplink

Igår fick jag en gitarr av Hjalmar, min skogstokige pojkvän. Varför? För att jag älskar dig - sa du. Det är det som gör det så fint. Jag har gått runt med ambitiösa gitarrdrömmar länge nu men det är svårt att flyga utan vingar, svårt att bli gitarrstjärna utan gitarr. Men nu jävlar!
Nu bor vi 5 presoner här hos farmor och farfar istället för 3, mina små bröder har kommit hit. Detta innebär att jag har sagt farväl till mitt privatliv till på tisdag. Bye bye...

Snart får jag hem mitt Comviq kompis- kontantkort så snart kan ni som vill nå mig igen!

Jag vill lägga upp bilder på gitarren och så mycket annat men minneskortet till kameran har slutat, utan uppsägningstid. Tills jag hittar en lämplig ersättare får jag avstå från kameran helt :(


The best days are not planned
-Anna Ternheim

Fysikprov och kärlek

Idag har jag fysikprov. Ellära, yummy yummy... Ska vandra iväg om en 15 min men nerverna har ännu inte hunnit kicka in. Jag orkar inte riktigt vara nervös inför prov längre, det känns som ett otroligt slöseri med tid och energi. Jag lägger hellre den enegrin på att plugga som en galning inför provet och sedan kunna tänka att hur det än gick gjorde jag i alla fall mitt bästa!

Så önska mig lycka till där ute på slagfältet mot kapacitans, elektrisk fältstyrka och potential!

Idag har jag och Hjalmar varit tillsammans i 15 månader, 1 1/4 som han så fint räknade ut.

Jag är glad, livet är lekande kul just nu!

Nu får vi väl se om jag kommer överlevande ifrån fysiksalen idag...

<3

Nu är jag hemma-fast-inte-hemma igen! Hos farmor och farfar alltså. Nu är de och gottar sig i Cypern i 2 veckor... Och här är hösten framme, visst bits det ilsket i huden när man går ut?
Just nu är himlen jättevacker och det blir bara vackrare av att jag sitter och lyssnar på Ane Brun, hennes röst får mig att halka in i ett så behagligt lugn. Fint.
Det kommer att bli tråkigt att sova ensam inatt, man vänjer sig alldeles för lätt vid värmen från någon annan. Det är inte lika roligt att gå och hämta ett extra täcke när man fryser som att få två varma, beskyddande armar runt dig. Jag skulle lättlätt kunna ha det så i några veckor till.

Jag har tänkt på en sak när det kommer till kärleken. Hur man (jag) är så ambivalent.
För ett par år sedan, när jag var ung och dum, tittade man på de förälskade paren och förbannade dem lite tyst för sig själv. Förbannade deras sätt att ha sina hjärtan utanför kroppen sådär. Så sårbart. Jag förbannade väl helt enkelt deras mod att älska någon och göra det öppet.
Nu står jag mitt i kärleken. Jag har fått uppleva den, känna på den. Och då skäms jag. Skäms för att jag vill bära mitt hjärta utanför kroppen. Skäms för att jag älskar. Puckat va? Men problemet är att jag vet att den finns männiksor som tittar på förälskade par, som tittar på mig och Hjalmar, och förbannar i tystnad. Jag vet det, jag kan se det. Men varför bryr jag mig? Det är ju så löjligt det kan bli. Om inte jag vågar ta mina känslor på allvar och inte skämmas för dem, vem ska då någonsin ta dem på allvar?
Suck, ibland blir jag så otroligt trött på mig själv! Men jag kan ju i alla fall säga det så här:
Jag älskar Hjalmar Klitse. Så om ni vill förbanna så gör det, jag lägget mitt blottade hjärta i era händer. Punkt. Bra så.

Ikväll blir det korgen med mina fina vänner, där inklusive min pencillinSofia, tur har du i alla fall inte. Men det ska bli jättekul! Även fast Norrtäljefredagar inte alltid är så jättekul kan jag alltid räkna med det när jag är med de bästa av bästa.

Nu måste jag gå och duscha så jag kan lukta lite gott ikväll, jag har hört att sånt uppskattas (spec. på estet, haha)

Puss

halstablett och ensamhet

Nu sitter jag här igen, har jag verkligen så här mycket dötid eller spelar jag bara?
Det känns lite konstigt. Och skumt. Men jag Har faktiskt ägnat mig lite grann åt nyttigheter idag: jag har pluggat Svenska. Dock inte alls tillräckligt mycket och det kommer med all säkerhet bli en stor dos kvällen-före-provet-plugg, men vafan! Kafka, Boye och Hemingway får nöja sig med den tid jag ger dem, jag är ju en mycket upptagen kvinna! (Med en massa dötid... (?) )

Jag skyller helt enkelt det här blogginlägget på att jag har tråkigt. Hjalmar spatserade iväg nu för en stund sen. Han skulle till Erica och Co för att tatuera sig. Ujujuj... Jag undrar vilket motiv jag kommer att väckas av om ett par timmar...

Jag tror att jag har fått en liten bacillbomb också! Ett sånt där jobbigt ont i halsen, som inte kan botas med ändlösa mängder te, har kommit för att hälsa på och det gör mig fruktansvärt arg. Eller nej, inte arg, snarare Besviken på mitt imunförsvar som sägs (av mig) vara så otroligt bra. Meningen med ett bra imunförsvar är att man inte ska bli sjuk. Men jag är ju inte sjuk än, typ. Så jag ropar inte Hej!

Jag måste ju bara passa på att skicka ut ett tack i cybervärlden, till alla dessa underbara pucko-bloggar som finns! Riktiga entertainers! De är underbara och skräckinjagande på samma gång. Det blir lite tårar av både skratt och sorg när man läser dem, vart är den här världen egentligen på väg? Men OM man nu tycker att väskor, allmän förnedring och en dålig släng av idioti är det viktigaste här i världen så lägger jag ingen tyngd i det. Typ.

Här en en kuul lista jag snodde från Moa! Den höll mig sysselsatt en stund, och det lär den ju hålla er också!

God natt och krya på mig!

Är kär i någon( x)
Sagt nej till sex (x)
Cyklat utan händer (/) - utan Hand!
Tycker att sommaren borde komma nu(x) - skulle inte ga ngt emot om den kom tillbaka!
Hatat kärlek(x)
Har/haft converse(x)
Känt mig som ett as(x) - varit ett!
Älskar att gunga(x)
Gillar någon så att det gör ont (x) - Loove Huurts'!
Är höjdrädd ( /)
Gjort mig själv illa()
Är homosexuell(/ ) - vem vet?
Kysst mig själv i en spegel (x) -all kärlek är bra, utom den dåliga!
Hoppat från ett fönster(x) - Klättrat med lakan (coolpoäng!)
Viskat i någons öra(x)
Förlorat någon jag älskade(x)
Dödat någon ()
Bakat sockerkaka(x) -otaliga sockerkakor!
Velat dö(/) -vissa kemilektioner känns det som ett rätt bra alternativ ;)
Lyssnat på samma låt en hel natt( )
Ätit godis istället för att gråta (/) - väldigt mkt av båda
Skrikit hora/bög till någon( )
Varit hög( )
Varit ordlös(x)
Hatar värme( ) -jag Älskar värme!
Har skrivit på någons arm(x)
Har dissat någon som ringt på min mobil(x)
Varit otrogen( )
Har hatat någon som jag egentligen älskar()
Har ångrat mig(x) - jag t.o.m ångrar att jag har ngt att ångra!
Varit svartsjuk(x)
Har hostat blod( )
Hoppat omkring på stan(x) - Ibland finns det helt enkelt saker värda att hoppa för!
Tycker om kladdkaka() Älskar kladdkaka (X)
Har ätit middag med någon jag tycker om(x)
Tror på det övernaturliga( )
Har hatat mina föräldrar( )
Ätit jättemycket och sedan spytt (/) - ätit för Fort och sedan spytt i så fall.
Har hatat min kropp och mitt utseende(x) -Those days are gone!
Har spelat gitarr (x) - senaste försöker var igår kväll med Hjamlar som privatlärare!
Skrattat åt mig själv(x) - jag är ju förbannat rolig!
Sjunger i duschen()
Skrikit mig hes av panik(x)
Blivit strypt ( )
Har sett någon dö ()
Har skakat av nervositet(x)
Blivit slagen seriöst(/)
Har skrattat så jag gråtit(X) -det ingår tårar i nästan allt jag gör.
Sprungit och gråtit samtidigt(x) - se förra frågan...
Fått för mig att jag är homo men kommit på att jag inte är det(/)
Haft solen i ögonen med ett leende(x)
Slängt porslin i väggen( ) - inte än, men det kommer väl
Hatat hela världen(x)

Sjungit till Håkan Hellström med någon jag tycker om () - finns inga jag tkr om... ;)
Tycker att pengar är viktigare än något annat( ) -ha ha ha, vilken rolig fråga!
Gillar inte då folk tjatar på mig(X) - men jag är duktig på att tjata!
Drömmer ofta mardrömmar()
Skulle kunna dö för någon(x)
Har ett smeknamn() - Vad kallar man en Amanda förutom manda? Förslag?
Somnat på golvet(x)
Blivit kysst av någon som jag aldrig trodde skulle kyssa mig(x) - Ja, hej och hå!
Hånglat på tunnelbanan/spårvagnen(x)
Åkt buss genom halva Sverige( )
Kastat mig framför ett fordon ( )
Älskat någon som inte visste om det (/) - skulle föredra termen "varit betuttad i..."
Skrapat upp knäna(x)
Tycker att krig är idiotiskt(x)
Tuggat på ett grässtrå(x) -ätit grässtrån
Varit nära döden()
Hållt i en orm( /) - klappat en död
Varit så full att jag inte kunnat gå( )
Trott att jag varit odödlig ( )
Kastat min telefon i vattnet( )
Vaknat av att jag gråter()- okej, sömn är det enda jag inte serverar tårar till!
Känt mig som ett får() - snarare en flodhäst
Haft läppstift(x)
Har gråtit i någons närvaro(XXX)
Älskar regn(x) -det luktar så gott efteråt!
Önskar mig ett liv med en speciell person(x)
Har slagit till någon så att personen tappade andan (x) - hehe
Har sprungit en kilometer utan uppehåll(x) - en och en halv faktsikt!
Har en studsmatta hemma(x)
Har sett en film mer än tjugo gånger()
Kysser med öppna ögon(/) - Har väl hänt
Gillar att städa(/) - när man är på det humöret
Har varit lunarnörd( )
Har gråtit av lycka(x)
Kan över tre språk (x) - iaf 3 och någon procent av ett par till.
Har bra självförtroende(/) - upp och ner, ner och upp...
Tror att jorden går under snart ()- jag hatar sånna tankar/frågor!
Tror på gud ( )
Är en negativ jävel(/) - trallalalala
Drömt att jag varit död(/) - har dött
Har aldrig druckit öl()
Har en fobi( ) - men starka rädslor
Trivs med min kropp(/x) - för det mesta
Har ätit kattmat ( )
Är dålig på att säga nej()
Har någon gång känt dödslängtan()
Avskyr matte (XXX)
Tycker om att spela piano(/)
Är en dagdrömmare(x)
Har varit på hultsfredsfestivalen( )
Är vegetarian( ) -
Har tittat på stjärnorna med en varm känsla i bröstet(X)
Hade gosedjur som liten(x) - kosen... <3
Har förlorat en nära vän(x)
Diggar ögonbindlar, piskor och sexlekar ()
Ska flytta så snabbt som möjligt(X)
Knaprar ofta alvedon/ipren( ) sånt där hör ju egentligen inte hemma i kroppen...
Skriver dikter eller andra texter(x) -jag gillar ord
Är emot abort( ) - kvinnans eget val!
Borstar aldrig håret(x) - bara när jag tvättar det
Har/haft tandställning()
Faller nästan alltid för fel personer () - nej jag faller inte, bara snubblar lite!

Tycker om Britneys musik fastän du aldrig erkänner det( )
Äter godis på skoltoaletterna( )
Skulle kunna ge vad som helst för någonting/någon just nu (x)
Gillar muskler(/) - skulle kanske vara lite kul att ha några...
Hatar mjölk( )
Har haft tungan i någons öra(x)
Har cuttat mig i fingret på ett papper och sagt JÄVLA FITTA!( )
Har gjort något ytterst pinsamt på fyllan ()
Vet hur det är att tappa andan av någons skönhet(x)
Ser på family guy (x)- i Visst sällkap:Ja
Har gått/ska gå på bal(x) - den minnesvärda balen i 9:an... (i r o n i)
Tycker att alla som inte kan slåss är veklingar( ) - jag tycker alla som slåss är veklingar
Har snusat()
Har rökt()
Verkligen hatar att gå till tandläkaren(/) -gillar inte gummihandsk smaken de lämnar efter sig i min mun.
Tycker att jesus verkar varit en trevlig prick ( )
Har dansat på scen (x)
Gillar att kasta folk i snön och snömula dom tills dom ber om nåd(x) - sälänge jag är mkt sabbare än dem,.
Vet hur det är att älska någon som är alltför långt borta(x)
Älskar någons leende(x)
Har syskon(x) - en halv drös!

<3

Frossa i livets goda!

Jag sitter här hemma hos Hjalmar, som denna vecka även är mitt hem, i mjukisbyxor, mjukiströja, håret i fläta och njuter i varje andetag! Jag är lycklig, det är så enkelt. Jag är så bortskämd! Jag har de finaste vännerna i världen, underbara, varma, vackra vänner. Jag har en underbar pojkvän, tokig: ja, men ack så underbar. Det går ingen nöd på mig någonstans, jag behöver varken gå hungrig, törstig eller frusen. Jag har allt! Livet är underbart, kan ni inte se det? Det är så enkelt att vara lycklig om man bara vet det. Hela världen lyser i vackra pastellfärger! Alla dansar runt på små rosa ulligulliga moln!
Visst, livet har sina mörkare sidor. Verkligen. Men vi har alla varit där, eller hur? Och vi har alla kommit därifrån. Svårare än så är det inte. Man har alltid en tur OCH returbiljett till livets slum. Det är lika säkert att du kommer komma därifrån som att du kom dit. Det Vet Jag (så bry er inte om att säga emot)!

Idag har varit en drömmarnas dag. Jag har tänkt på allt jag Vill göra. Jag vill spela cello! jag aknar det något otroligt! Jag ska verkligen ner till musikskolan och jag ska ha tillbaka mina cellolektioner om jag så ska stjäla tillbaka dem! Sen ska vi dra igång bandet! Ja fy fan! Felicia and the kick AS (än så länge)! Min kreativa ådra pulserar hårdare för varje dag och ständigt får jag nya idéer! Vi får dra igång snart hörrni!

Nu ska jag koka mig en kopp te, titta på Tinas Coockalong och lära mig lite kemi!

Kom ihåg att Livet är till för att Levas!

Konstiga saker i luften

Jag måste få berätta om vad som hände mig häromdagen, i tisdags närmare bestämt!
Okej, det var på morgonen och jag var helt logiskt på väg till skolan. I slutet av Roslagsgatan, en bit innan övergångstället ni vet, står en ljust rosa bil. Bilen är igång och när jag gå förbi den hör jag någon säga:
- Ursäkta?
Jag upptäcket att det är mannen i bilen som pratar med mig, han är i 30-års åldern och sitter med pekfingret i munnen.
-Ja? svarar jag bara.
-Skulle jag kunna få fråga en sak? Frågar mannen
-Javisst! svarar jag som tror att han kanske vill ha en vägbeskriving eller något liknande.
-Kan du sätta dig i bilen? säger han med en ganska skarp ton.
-Va?! säger jag och tänker ungefär samma sak fast med mycket fler utropstecken.
-Kom igen, snälla gör det! Ber han.
-Ehh nej. Blir inte helt oväntad mitt svar
- Snälla, gör det bara säger han nu, lite mer som om det vore ett krav.
-Nej det går inte. Hejdå. Svarar jag och går med onaturligt snabba steg därifrån.

Jag menar, Vad fan var det där för något!? På en tisdagsmorgon. Nej, han kan inte ha varit frisk och jag kan säga att jag nu blir lite lätt nervös när jag ser en rosa bil. Jag såg faktiskt bilen, med samma man i, senare på dagen när jag stod och väntade på en buss vid Gustavslund. Jag hann bara snappa upp bokstäverna på nummerplåten men jag kan ju skicka ut en varning till alla om en ljusrosa bil med SSG på nummerplåten. Obehaglig händelse. Fy!

Imrgon bär det av till Erkenlaboratoriet för en Helspännande dag med Natur! Jaja, det är skönt att komma ut från skolan lite i alla fall.
Nu ska jag baka ugnsstekta äpplen och sen blir det väl lite idol. Jag fyller min tid här mer mat, bakverk, TV och städning. En vardag med guldkant, eller hur?

Här är också en bild på örat! (för övrigt den första bild jag lägger upp på bloggen) Det gör väldigt ont, vaknade flera gånger i natt av att jag råkade komma åt. Jag är överkänslig, jag vet, men det är klart att jag välkomnar alla chanser att få gnälla lite

Testar änglavingarna

Hej och hå luden tå!

Jag älskar onsdagar, min lilla lillördag! Vad annars kan jag göra när den för med sig en så underbar och lång sovmorgon? Jag behöver inte vara i skolan förens klockan 1. Ere helg eller? ja, lite så känns varje tisdagkväll och onsdagsförmiddag. Jag och resten i NV07 (som inte har miljökunskap... ha ha ha) firar alltid mitten av veckan! Och det med rätta!

Idag går också mina tankar till Gabbi som igår fick sitt körkort och det innebär att jag har ännu en vän med bil! Och så självklart till min lilla Fina-Fia som fyller 18 år imorgon! Grattis till dig, min fina vän!

Idag har jag varit modig. Idag har jag testat min frihet. Jag måste göra det ibland, testa och se om valet, friheten och modet verkligen ligger hos mig. Och idag kändes det som att jag verkligen behövde försäkra mig om den saken. Så vad gör jag? Jo, jag tar ett till hål i örat! Jajjamensan, nu ska ni se på en stolt Amanda! Jag har länge tänkt ta hål högre upp på örat, ni vet vid böjen, men aldrig riktigt samlat mod, ork och tid nog att göra det. Men så idag, när jag var på väg hem från skolan fick jag för mig att ta en annan väg hem, genom stan. Och på väg genom stan går jag förbi en guldsmedsaffär som jag minns att man kunde pierca sig i öronen hos, i alla fall för en herrans massa år sedan. Så ploppade den här tanken upp i huvudet på mig: Varför tar jag inte hålet nu? Vad är det som stoppar mig? Jag insåg snart svaret: Ingenting. Och 10 min senare var det klappat och klart! Jag kan säga att jag växte minst 13 cm efter det! Och jag vet att ni som sticker säkerhetsnålar genom öronen som om de vore nåldynor säkert fnyser nu och undrar vad som var modigt med att ta hål i örat? Men jag kan tala om att för mig,för nålrädda, konsekvensanalyserande Amanda var detta M O D I G T! Och hör sen!

Nu sitter jag och hjälper min syster med sin [högstadie] matte, hon har prov imorgon. Jag älskar matte när det är såhär lätt, jag vill inte återvända till Matte D, aldrig igen!
Nu ska jag och mitt ömma öra koka oss en kopp jordgubbste och sega ut resten av den fina onsdagen!

Puss och Kram!

Vill du starta om?

Nu börjar vi om. Vill du starta om datorn? Vill du starta om livet? Ja. Klick. Klart. Som glas.

Jag är i alla fall hemma igen och nej, jag ska inte åka tillbaka. Jag är här för att stanna.
Vad var det som var fel undrar ni. Jag tänker ge er en ytlig förklaring som kommer att lämna lika många obesvarade frågor efter sig som Hans och Greta lämnade brödsmulor, men det är allt ni får så lev med det!
Det jag kan ge som förklaring till de så hastigt ändrade planerna är att människor, eller i alla fall jag, förändras. Dagar, månader och år glider inte förbi sådär omärkt som man kanske kan tro. De sätter sina spår. De formar en som ett barn formar modellera (till en färgglad och abstrakt klump). Det är den stora men ack så simpla förklaringen. 5 år förändrade mig, gav mig andra perspektiv, mål och visioner. Min tajming att inse det kan ju ifrågasättas men jag åberopar rätten att fela som människa. Mitt USA-äventyr blev lite av en Jag-kom-Jag-såg-Jag-kom-till-insik-Jag-åkte-hem saga. Visst, Caesar kanske gjorde det lite snyggare men vafan, jag är ingen romersk diktator (än) bara en simpel, förvirras och abivalent flicka. Jag tyckte jag gjorde det skapligt.
Men jag vill bara be om ursäkt till alla er som blev besvikna, på alla sätt. Jag var bara tvungen att göra det såhär, och nöden har som bekant ingen lag men förlåt ändå till alla som kände det där lilla stinget av besvikelse, Det var inte min mening.

Vidare: vad händer nu? Inte en blekaste. Men jag ler när jag tänker på framtiden. Den ser ljus ut från där jag står. Jag känner mig redo att tampas med Höst och Vinter, jag känner mig redo att ta mig an NV, skolan och allt vad det innebär. Jag är redo att ta mig an livet. Jag känner en lust, ork och glädje som jag inte haft på väldigt länge. Nu är det dags att börja forma mitt eget liv, se en längre avlägsen framtid. Planera den, drömma om den men framför allt, njuta av den! Och njuta av Nu, idag, precis här!
Varför känns det som att jag står och predikar?
Haha, det känns lite som att jag skulle hata, verkligen Hata, mig själv om jag hade läst det här för några månader den. Jävla optimist hade jag tänkt. Och jag gissar att det nu säkert finns andra som tänker ungefär i de banorna, Jävla optimist, gå och Dö. Men jag önskar er allt gått och hoppas att ni, liksom jag, en dag blir frälsta av Det Luddiga,Glada och Gulliga! You Got To Have Faith, eller hur?

Nu tycker jag att vi har börjat om lite. Ni lade märke till namnbytet hoppas jag? Inte jättesnygg layout än, men jag måste komma åt min egen dator för att kunna gör något åt den saken så ta't lugnt, det är på gång. Men ja, jag vill just nu se mig som en pärla. För pärlors yta blir bara vackrare ju hårdare och vårdslöst den behandlas. Och det är det jag tror på: Det som inte dödar dig gör dig starkare. Kanske till och med vackrare (Det kan vi ju i alla fall hoppas på ^^).

Nu känner jag mig redo att tampas med resterande del av denna måndag men jag kommer tillbaka, var så säkra!

Nederlag...

Okej, jag måste erkänna mig besegrad.
USA har avväpnat och besegrat mig. Jag ligger blodig och döende på slagfältet.
Jag ska åka hem. Nu är det bestämt.
Jag vill inte vara här och jag har egentligen inte velat det under väldigt lång tid.
Jag har bara inte lyssnat på mig själv. Och det har jag passat på att göra nu (jag älskar tajming).
Men förhoppningsvis kan jag börja NV07 igen och att allt kan gå tillbaka till det normala.
Jag känner mig hemsk, svag och dum men det här känns ändå rätt. USA var inte min grej, det var min gerj för 3-5 år sen men jag har utvecklats och förändras. Jag vill inte vara här och jag kommer inte stanna här.
Imorgon får jag vet lite mer förhoppningsvis. Kanske ett datum. Men en reträtt är kommande inom en snar framtid.
Bara så ni vet: Jag kommer hem.
<3

Har ni pizza i Sverige?

Hej och hå,
Här kommer ännu en hälsning från er lilla utvandrare. "Lilla" för att jag verkligen känner mig liten i flera aspekter. För det första så kan jag ju redan bekräfta "fetmamyten" (om det ens behövs). Oboy, det finns en heeel del Feta människor här. Det känns som att jag kan bli nedtrampad när som helst!
För det andra så känner jag mig som en 8-åring igen, och jag kommer nu mera se på 8-åringar med mycket mer respekt! Det känns som att jag bara släppts ner i en helt främmande civilisation och jag förstår inte mycket, om ens något.
För det tredje så är min största önskan just nu en famn. En varm famn som jag kan krypa in i, omslutas i, gråta i och somna i. Jag på ett sätt önskar att jag var liten igen.

Det här är tuffare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Visst, jag visste att Sverige och USA var annorlunda men inte att de var som månen och mars. Så mycket nya intryck! Så mycket konstigheter. Jag har läst på lite sen sist (med mitt överannalyserande sinne så borde ni inte bli förvånade) och jag verkar lida av symtomen till vad som kallas en kulturchock. Jajjemen allihopa. Och det är Inte, ur någon som helst vinkel, kul! Snarare panikartat. Jag får som panikångest några timmar varje dag då alla tankar blir otroligt starka och oundvikliga.
Det känns lite som att alla ljuger för mig. Jag litar inte på mina vänner när de säger att de kommer finnas där när jag kommer hem, jag litar inte på min pappa när han säger att familjen kommer att finnas där när jag kommer hem och jag litar inte på Hjalmar när han säger att han kommer att finnas där när jag kommer hem. Stackars vänner, familj och Hjalmar. Vad mer kan de göra än upprepat lova och lova och lova att de lovar. Jag SKA tro på det, jag VILL tro på det. Snart gör jag nog det, men fram tills dess: Förlåt och snälla, stå ut med mig, fortsätt övertyga!

Ännu ett låångt inlägg, förlåt till er rastlösa, men jag måste bara berätta om människan jag träffade idag: Katie. Hon fyller 18 i år och kommer att vara junior precis som jag, vi kommer att ta samma buss till skolan på morgonen och hon bor tvärs över gatan från mitt hus. "Fan va bra" var min första tanke men tji fick jag! Ojojoj, vilken karaktär. Hon Skrämde Skiten Ur, den redan livrädda, Amanda! Hon sa i princip att alla som gick i Zephyrhills High School är idioter som mobbar alla så fort de får en chans. Hon sa att jag skulle hålla mig till henne och hennes grupp (som förövrigt ses som lite av gother på skolan) hon sa föräkrande saker som att "de ser efter varandra", "de har varandras ryggar". Herregud! Sen sa hon att jag skulle undvika alla sportsfånar och istället för att umgås med människor i caféterian skulle jag sitte lite enskilt och hålla mig för mig själv, då skulle ingen lägga märke till mig och i och med det inte mobba mig.
Hon sitter där och matar mig med skrämmande information samtidigt som hennes lillasyster sitter bredvid mig och kastar frågor på mig som "mamma säger att du kommer från en Väldigt annorlunda kultur, så du är väl ganska konstig?" eller "har ni pizza i sverige?", "Har ni biografer i Sverige".
Så, om jag sta ta Katies information som sann och riktig (vilket jag faktikst inte ska) så ska Zephyrhills High School ses som ett fängelse, med galna interner och små gäng som "ser efter varandra". Herregud! Hon får ursäkta om jag kanske bestämmer mig för att se mig om efter lite alternativt umgänge.

Jag mår bätte just nu för stunden men jag räknar med att jag kommer må dåligt ett tag imorgon också och att det kanske kommer fortsätta så ett tag. Men jag lär mig långsamt att hantera det. Imorse t.ex. så vaknade jag först (jag går fortfarande på Sverigetid) och jag gillar absoult inte att vara ensam när jag mår dåligt så jag drog på mig badkläderna och tog några ursinniga vändor i poolen, ganska nice terapi va? Men det hjälpte. Jag har sagt till mig själv att det ska jag försöka göra så fort jag måste få tankarna på annat. Antagligen kommer ni att få hem en väldigt vältränad Amanda igen om 10 månader. Om det fortsätter såhär menar jag.

Fortsätt höra av er, ni hjälper mig mer än vad ni någonsin anar!
Jag älskar Er, tack för att ni finns!

Upp och ned, ner och upp...

Jag mår inte så bra just nu, tyvärr. jag känner mig väldigt ensam och den saknad jag känner efter allt är enorm! jag fattar inte vad jag gör här just nu...
Det är varmt, för varmt! Ich inomhus är det nästan för kallt! Jag är trött och eftersom att klockan är snart halv 11 hos er men bara halv 5 här så måsta jag hålla mig vaken en massa timmar till!
Jag känner mig otroligt ensam och det känns som att mitt liv har gjort slut med mig...
Men det är ju jag som valt det här. Var det rätt val då? Jag vet inte just nu om jag ska vara riktigt ärlig...
Igår när jag kom hit och lite på vägen kände 90% av mig att jag bara ville vända och åka hem igen, idag länner ungefär 75-80% av mig den känslan, jag hoppas att den siffran fortsätter att mindska... Men det här är blytungt just nu.

Jag var i min nya skola idag och valde ämnen för året. Okej, förbered er på att kanske bli lite avundsjuka. Mina val: Engelska och amerikansk historia (det var ju ett måste), psykologi 1 och 2, en lätt spanskskurs, drama och gitarr. Ja, var är matten, kemin och allt det där andra jobbiga? Inte i mitt schema i alla fall ;)

Okej, just nu är inte allt tipp topp men jag hoppas på framtiden. lästa precis de kommentarer jag fått och mådde genast lite bättre, maila mig snart för när jag hös av er känns allt bättre!

Vi hörs!

Älskar Er!

Vad håller jag på med?

Åh herrejävlar!
Vad har jag egentligen gett mig in på!? Vem bestämmer sig för att lämna ett Bra, Kul och Fint liv och åka till någonting helt okänt? Ibland undrar jag om jag verkligen är bra för mig själv...
Börjar få lite resefeber nu... Vaknade tidigt imorse och kunde inte riktigt somna om, jag kände en ångest inombords, en stark oro över hela det här spektaklet. Lite den där "Vad håller du på med" -känslan.
Men nu när jag tittar ut genom fönstret (det regnar) och jag ser mig omkring här hemma och i Norrtälje så känner jag det i mig igen. Den lilla äventryaren som bor innuti knackar på igen och den lilla filuren har Inte resefeber, det kan jag garantera! Det här är en dröm som jag haft länge, riktigt länge och drömmar går som bekant inte alltid i uppfyllelse, den här har gjort det... Så egentligen vet jag inte varför jag tvekar. Eller jo, jag vet. Det är för att jag åker ifrån ett gäng underbara vänner, en jättefin familj och en omänskligt fin pojkvän, Jag älskar dem allihop! Er allihop! Det är det som kommer bli svårast, att sakna er mina älskade! Men det gissar jag kommer skina egenom mina framtida inlägg, annars vore den ju konstigt.

Nu ska jag ner på stan och köpa de sista små penalerna inför min lilla resa.

Ni hör av mig!

Greetings from Amanda!

It's all about us

This is Amandas future blog where she will post words about her life in Florida.

We will miss her... Kisses and hugs from her best friends!